Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT.
1253
Fig. 1066. Enligt Maxwells teori
förefinnas vid kondensatorladdningsströmmar
magnetvirvlar både kring ledaren och i
kondensatorns isolatormellanrnm.
på en magnetnål, när denna tänkes placerad på olika ställen i rummet utanför
strömbanan.
Enligt Faradays sätt att se på fenomenen är däremot den elektriska strömmen
ett elektromagnetiskt fenomen, ett dubbelsidigt fenomen, som utspelas i
rummet utanför ledaren på så sätt, att en magnetisk virvels magnetiska fältrör i slutna
kretsar omgiva ledaren, samtidigt med att elektriska fältrör röra sig framåt med ändarna
släpande utefter metalltråden; härunder korsa de elektriska och magnetiska
fältriktningarna varandra under rät vinkel. Dessa bägge mot varandra vinkelräta fält äro icke
oberoende av varandra, tvärtom. Faraday såg klart, att vartdera fältet representerar
energi och att en växelverkan mellan elektrisk och magnetisk fältenergi äger rum. Trots
att energiprincipen på Faradays tid icke fått en tillfredsställande utformning, kunde
Faraday uttrycka denna sin åsikt med ordalag,
som nästan fullständigt täcka det nu sagda (jfr
sid. 1170, särskilt rad. 22—14 nedifrån).
Den magnetiska motsvarigheten till Maxwells
förskjutningsström kan således erhållas i
omedelbar anslutning till dessa Faradays åskådningar.
Där elektriska fältrör äro i rörelse, måste
enligt den första elektrodynamiska lagen
magnetiska virvelfält uppstå. Att ledningsströmmen
utefter en ledningstråd utgör virvelkärna till ett
magnetiskt virvelfält visste, som sagt, redan
Ørsted. Men Maxwells teori ger därutöver vid
handen, att även förskjutningsströmmen i en kondensators isolerade mellanrum,
ja, vid snabba växlingar även ute i rummet utanför ledaren, måste åtföljas av magnetisk
virvelbildning, ehuru detta virvelfält icke längre har en enda virvelkärna utan får
tänkas utgöras av ett helt virvelområde, ungefär så som om en ledningsström ginge i
det elektriska fältets riktning genom en mångtusentrådig kabel över från kondensatorns
ena plätta till den andra (se fig. 1066). Från varje sådan tänkt virveltråd, d. v. s. från
tvärsnittet av varje elektriskt fältrör, utgår ett visst antal magnetiska lameller; är
tvärsnittet 1 cm2, utgår det antal magnetiska enhetslameller, som vi i anslutning till
höger-skruvregeln tidigare betecknat rotH och tagit som mått på det magnetiska fältets
virveltäthet. Måttet på magnetiska virveltätheten är emellertid det magnetiska måttet på
den elektriska strömtätheten, varför vi omedelbart erhålla Maxwells första
elektromagnetiska lag:
Varje föränderligt elektriskt fält åtföljes av ett
magnetiskt virvelfält, och dessa bägge fält växelverka i varje
punkt av rummet så, att det elektriska fältets förändring
per sekund D enligt h ö g e r s k r u v r e g e 1 n överensstämmer
med det magnetiska fältets virvelstyrka rot//, så att
r o t H = D.
Den fullständiga motsvarighet, som finnes mellan de bägge elektromagnetiska
lagarna och som vi i dualitetsprincipens anda låtit klart komma till synes i dessa båda
lagars formulering (se sid. 1240), tillåter oss även uppställa den Maxwellska
formuleringen av den andra lagen. Men först böra några påpekanden göras. Någon magnetisk
ledningsström existerar icke av den enkla anledningen, att någon magnetisk
motsvarighet till metallernas elektriska ledningsförmåga icke finnes. Däremot representerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
