Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1332
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
gående vinkelrätt mot den cirkelrunda kammarens bottenplan. En märklig upptäckt
gjordes sålunda vid studiet av kosmisk strålning. Genom Elster och Geitels samt C. T. R.
Wilsons forskningar hade det visat sig, att torr luft har en svag ledningsförmåga, även
om alla joniseringsmöjligheter utestängas. Wilson uttalade 1901 följande märkliga
slutsats därav: »Försök, som vi äro i färd med, tillåta måhända avgöra, om joniseringen av luft,
som befriats från varje förorening, beror på en från källor utanför vår atmosfär kommande
strålning, analog med röntgenstrålning eller katodstrålar, men med en enormt mycket
större genomträngningsförmåga.» Vid undersökningar på Mount Wilson-observatoriet
kom den amerikanske forskaren M. C. Anderson att 1933 giva full bekräftelse åt denna
Wilsons profetia. I en lodrät placerad Wilsonkammare kunde Anderson fotografera hela
knippen av strålar gående i lodrät riktning och tydligen av kosmiskt ursprung. Fig.
1130 visar en dylik fotografi, tagen under inverkan av ett magnetfält om 3 300 gauss,
Fig. 1130. Knippe av kosmiska
strålar avslöjade i Wilsonkammaren.
Fig. 1131. Kosmisk stråle bildad
av en framrusande positiv elektron.
och man urskiljer banor, som antingen äro raka eller böjda åt höger eller vänster. De raka
banorna svara mot strålningspartiklar med utomordentligt stor hastighet; de två slagen
krökta, mot mindre hastighet svarande banorna härröra från respektive positiva och
negativa strålningspartiklar, ifall man verkligen kan ha rätt att anse dem alla röra sig
uppifrån och nedåt. Beviset för att strålningen verkligen är kosmisk fick Anderson genom
bilden i fig. 1131, där en stråle får tränga genom en i Wilsonkammaren uppsatt
blyskärm. Vid genomträngningen av blyskärmen minskas hastigheten, och sedan
åstadkommer magnetfältet en större krökning än vid högre hastighet. Man ser således av
banornas krökning på var sida om skärmen, att strålningen kommer uppifrån. Av
magnetfältets riktning kunde Anderson även sluta till att strålningspartikeln har positiv
laddning, och av en del omständigheter hade han anledning anse, att dessa positiva
partiklar ha en laddningstäthet av ungefär samma storlek som elektronen. De utgöra
positiva elektroner, po sitoner eller positroner, som Anderson kallade dem.
En utomordentlig förbättring av Wilsonkammaren genomfördes 1933, då Bläcket
och Occhialini med hjälp av ett av Geiger uppfunnet joniseringskänsligt vakuumrör
uppfunno en automatisk fotograferingsmetod. För var gång ett joniseringsförlopp
utspelas i Wilsonkammaren, utlöses en ström, som efter förstärkning sätter i gång både
kolven i Wilsonkammaren och slutaren i fotografiapparaten. I stället för att som tidigare
blott få 1 % dugliga plåtar kommer man med den automatiska metoden att få c:a
80 % plåtar av intresse, så att nästan varje fotografi tages i det rätta ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
