Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1340
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
eller fotoner (se sid. 943), så finnas möjligheter att modifiera den Rutherfordska
atommodellen, så att uppkomsten av linjespektra möjliggöres.
Sin omgestaltning av Rutherfords atommodell grundar Bohr på följande Bohrs
två postulat:
1. I sin rörelse kring atomkärnan kan elektronen följa
någon av ett flertal stabila banor, kännetecknade av en
viss potentiell energi; under utförandet av en dylik b a
n-rörelse sker, i strid mot M a x w e 11 s teori, ingen utstrålning
av elektromagnetiska vågor.
2. En elektron kan genom ett slags »ö v e r g å n g s p r o c e s s»
hoppa över från en bana med energien Ex till en annan med
den lägre potentiella energien E2; det därvid frigjorda
energibeloppet Ex—E2 förvandlas till en foton, d. v. s.
utsändes som en monok,ro matisk ljusvåg, vars svängningst al v
beräknas medelst Plancks konstant h till E±—E2 — hv.
Likaså kan en elektron genom att absorbera en dylik foton
föras från en bana med lägre till en bana med högre energi.
Genom en tillämpning på vätgasens ljusbågespektrum kunde Bohr visa
användbarheten av denna nya atommodell. J. Stoney hade redan 1871 visat, att de tre första
och starkaste linjerna i vätgasens spektrum (se fig. 1138) Ha, och H., ha
sväng-ningstal, som förhålla sig som 20 : 27 : 32, och 1885 fastslog Balmer ett lagbundet
samband mellan dessa linjers ordningsnummer n och
våglängd Å genom att uppställa formeln 2 = 3.6546 •
n2
n2–-4 " 5 cm> som icke blott riktigt angiver våg-
längden för dessa tre första linjer, när man sätter
n = 1, 2 resp. 3, utan även för n — 4. Genom
tidigare gjord fotografisk bestämning av vätets
ultra
violetta linjer, vilka till ett antal av 35 stycken även kunna påvisas i solkromosfären
och vissa stjärnors spektrum, kunde man utsträcka prövningen av Balmers formel, som
visade en förbluffande god överensstämmelse med iakttagelserna. H. Kayser och C.
Rünge uppställde 1888 liknande formler för
andra spektrallinjeserier, och Janne
Rydberg uppställde därpå den för alla
grundämnen giltiga formeln, Rydbergs serieformel:
v ~ R
Fig. 1138. Vätgasspektrets
Balmer-serie.
Fig. 1139. Väteatomens olika elektronbanor.
1 1
(m n)2 (n -4- by
Dylika formler giva även vid handen
riktigheten av Ritz kombinationsprincip,
enligt vilken man med kännedom om
svängningstalen för två av ett ämnes
spek-trallinjer kan vänta sig, att spektret även
innehåller linjer svarande mot dessa svängningstals summa eller skillnad. Denna
kom-binationsprincip får en djupgående tolkning genom Bohrs teori, såsom svarande mot
att elektronens övergångar kunna ske mellan olika banpar.
För att uppnå en anknytning till dessa experimentellt prövade fakta betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
