Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Energien i människans tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
BRÄNSLEN.
flintboll giva en viss form som är väsentligt olik dess naturliga. En tanke av denna art
är exklusivt mänsklig. Den mer eller mindre människolika förfader, som först började
tänka denna tanke eller handla i enlighet med denna motivering, var icke längre ett
djur, utan en människa, huru ’aplik’ han än må hava varit i yttre måtto.»
Och han säger vidare: »Att i smått infånga och tämja elden, att göra de glödande
kolen till ett slags husgeråd och den brinnande veden till kock eller lampa och väktare
mot farliga djur och onda andar, det var ett stordåd av mod, uppfinningsförmåga och
företagsamhet. Ingen djursjäl är ens avlägset i stånd till dylikt. Prometeus’ gärning
är en av dem, som gjort människan till människa i sitt inre, icke blott i yttre måtto.»
Sedan sålunda människan med förmåga av vetenskaplig forskning uppträtt i världen,
har hon och hennes vetenskap och den på vetenskapen baserade tekniken och industrien
allt mera utvecklats; först långsamt, sedan allt snabbare. Och just med eldens hjälp
är det som hon i våra dagar vunnit sina sista och största segrar i kampen att med den
materiella kulturens hjälp förbättra levnadsbetingelserna; värmemotorerna hava
möjliggjort åstadkommandet av förut oanade resultat. Vår vetskap om naturen är nu
oerhört mycket större än under människosläktets barndom, och denna utvecklade
vetenskap har gjort det möjligt för oss att skapa en fullkomligare teknik. Den har gjort
oss oberoende av köld och värme, av klimat och missväxt, av jordens oförmåga att
producera födoämnen i de kallare trakterna o. s. v. Därigenom har vårt liv blivit mindre
farofyllt och vida angenämare. Vi äro visserligen helt beroende av naturen, men liksom i
sagan i »tusen och en natt» är människan ej längre en lekboll för den mäktige anden, inför
vilken hon står darrande av fruktan, utan den har blivit hennes lydige tjänare, som
skaffar henne vad hon behöver, blott hon ej bryter mot trolldomsformeln. Och
troll-domsformeln är naturvetenskapen. Skillnaden mellan nutid och forntid är, vad den
materiella kulturen beträffar, omätlig.
För det organiska livet, vilket kan sägas vara en form av energi, är såsom redan
nämnts solenergien den primus motor, utan vilken livets uppkomst och utveckling
vore otänkbara. Men för livets uppehälle måste den under livsverksamheten utåt
avgivna energien ersättas med ny energi. Detta sker genom förbränning, d. v. s. genom
förvandling av kemisk energi i värmeenergi. Förbränningen spelar därför för det
organiska livet en avgörande roll, den utgör livsbetingelsen. Såsom bränslen användas
därvid av organismerna de s. k. näringsmedlen, oftast bestående av organisk substans.
Denna assimileras delvis av organismen och förbrännes vid låg temperatur i dess kropp.
När människan eller hennes djuriska förfader, antagligen för millioner år sedan, först
uppträdde på vår jord, var hennes behov av energi ej annat än övriga organismers; hon
förskaffade sig sin föda och därmed voro hennes materiella behov fyllda; hennes
energibehov var fyllt.
Men detta märkliga djur var ej tillfreds med sin lott att vara beroende av naturens
oberäkneliga växlingar; hon ville bliva oberoende av dessa och behärska de händelser
som berörde henne, eller åtminstone deras följder. Därför förskaffade hon sig verktyg,
med vilkas hjälp den i hennes muskler inneboende energien kunde vid behov utnyttjas
med vida större verkningsgrad. Men ännu viktigare var, att hon förstod att tämja
och behärska elden. Genom besittandet av denna, vilken torde kommit i människans
tjänst redan omkring första glacialperioden eller för c:a 400 000 år sedan, men som
säkert fanns i hennes ägo vid tredje glacialperioden eller för c:a 140 000 år sedan, ägde
hon en avgjord makt över naturen och ett väldigt företräde framför andra levande
varelser. Elden gav människan, som ej hade någon skyddande beklädnad, värme under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
