Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens energitillgångar - Solenergien - Vindenergien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
BRÄNSLEN.
ett avtryck av en klisché troligen från början utförd såsom träsnitt, bevarad i Nordiska
museet. Om denna maskin har Dahlamber yttrat: »Det gives ofantligt vidsträckta
trakter av jorden, vilka äga en nästan ständigt klar himmel men vilka lida brist på både
bränsle och vatten. Det är därför icke osannolikt, att för dessa trakter solmaskinen en
gång skall bliva av högt värde. Från teknisk synpunkt har Ericsson utan tvivel löst
problemet om solmaskinens konstruktion bättre än sina föregångare, men den stora
kostnaden lägger hinder i vägen för ett allmännare bruk av maskinen.»
Senare har solmaskinproblemet återupptagits för praktiska försök i stor skala av
amerikanaren Shüman i samarbete med engelsmannen V. Bovs. Deras maskin var
i stort sett lika med Ericssons, men spegelns och därigenom även ångpannans axel var
horisontal och maskinen i sin helhet billigare tillverkad. En maskin har av Shuman
uppställts vid Meadi i närheten av Kairo och densamma övertäckte ett område av 3 500
m2. Speglarna voro 5 stycken, 60 m långa och 4 m vida. Detta motsvarar en yta av
endast 1 200 m2. Mellan speglarna finnes sålunda en obetäckt markyta av 9.6 m bredd.
Detta är även nödvändigt på det att speglarna, vilka måste vridas så att de ständigt
stå vinkelrätt mot solstrålarna, ej skola skugga varandra under morgon- och
eftermid-dagstimmarna. Utan att skugga varandra kunde speglarna användas omkring 9
timmar av dygnet. Den i ångpannorna’alstrade ångan användes i en ångmaskin om 100
hkr. Maskinen har varit i gång längre tid och även underkastats ingående provningar.
Enligt dessa skulle pr hektar av jordytan vinkelrätt mot solstrålningen kunna vinnas
175 hkr. I Kairo, som ligger på 30° nordlig bredd, blir, på grund av den horisontala
jordytans lutning mot solstrålningen, effektvinsten mindre, eller omkring 150 hkr. Redan
på 40° bredd har vinsten sjunkit till 135 hkr och på ännu nordligare bredder sjunker
densamma hastigt.
Solmaskinens svaga sidor äro därför, att effektutbytet blir ringa i andra trakter än
de vilka ligga inom 30° bredd från ekvatorn, att maskinen ej arbetar under natten och
att den ej arbetar vid mulet väder. Densamma blir därjämte orimligt stor, lätt skadad
samt troligen dyrbar i underhåll. Härtill kommer en hög anläggningskostnad. För de
trakter av jorden där kulturutvecklingen kommit längst är därför solmaskinen ej att
räkna med. För de varmare trakterna torde dess eventuella användbarhet närmast
komma att stå i samband med bevattningsanläggningar. Med hänsyn till fyllandet
av människans behov av mekanisk och elektrisk energi är därför solmaskinen, trots den
stora energitillströmningen till jorden genom solstrålningen, föga att räkna med.
VINDENÉRGIEN.
Den energitillgång, vilken för alstrande av arbete tidigast tagits i bruk av
människan, är helt säkert vindkraften. Denna har sedan långliga tider mer eller mindre
målmedvetet tagits i anspråk för framdrivande av fartyg.
Från forntiden, minst ett par tusen år före vår tidräkning, då seglet redan var känt,
har segelfartyget utvecklats till stor fulländning. Det var detta som möjliggjorde de
stora geografiska upptäckterna och det var tack vare detta som avlägsna länders
skatter kunde tillgodogöras. En ej obetydlig sjötrafik mellan olika världsdelar uppstod,
men denna var mödosam, farofylld och krävde ofantlig tid; resor till Amerika och
Asien togo mer än ett år i anspråk.
Först med ångfartygets uppfinnande och utveckling till stor fulländning blev det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
