Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Produktionen av torvbränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES KRAFT- OCH BRÄNSLEFRÅGA. TORVPRODUKTIONEN.
97
okänsligare för fuktighet än vanlig bränntorv samt giver ett bättre utbyte vid
förbränning än vid eldning med stycketorv, men för produktens framställande kräves en
stor och dyrbar anläggning med relativt stor arbetsstyrka för en relativt liten
produktion. Vad som emellertid är betänkligare och som medför, att denna metod ej innebär
någon lösning av torvproblemet, är den omständigheten, att man för densamma är
beroende av torvupptagning under sommaren samt en viss lufttorkning samt magasinering
av sådan torv för pulverfabrikens vinterarbete. Samma olägenheter kvarstå alltså vid
denna metod som vid den vanliga lufttorkningsmetoden, om än i något förminskad skala.
Lyckligt är ej heller att
för produktion av 1 ton
torvpulver måste
förbrukas, enligt Nyströms
uppgifter, 300, enligt
torvkommitténs, 500
kg torv, varför
naturtillgången, räknad
såsom ersättning för
importerat bränsle, endast
kan räknas hava en
tillräcklighet av 75 till
67 %. Tydligt är att
alltid en viss del av
naturtillgången måste
förbrukas för den övriga
delens tillgodogörande,
men en avbränning av
25 till 33 % måste anses
som högst betydande.
Visserligen beräknas
förlusterna vid engelsk
stenkolsproduktion
uppgå till 30 % av
naturtillgången, men största
delen av denna är
för
lust i gruvan, sålunda aldrig vunnet bränsle, under det att vid torvpulvermetoden 25
till 33 % av producerat bränsle måste förbrukas för produktionen och sålunda blott 75
till 67 % blir säljbart.
Våtkolningsmetoden uppfanns av ingenjörerna Alf. Larson och Martin Ekenberg.
Sedan den förre dragit sig tillbaka bildade Ekenberg ett bolag i England för metodens
vidare utveckling. Senare återupptogs densamma i Sverige av doktor de Laval, men
fördes ej till slut före hans död, varefter arbetena så småningom åter avstannade. Det
av Ekenberg bildade bolaget har däremot efter dennes död fortsatt arbetena och under
kriget fått en stor anläggning i gång vid Dumfries, vilken givit en god vara samt god
affärsvinst. Denna anläggning granskades 1920 av professor J. O. Roos av Hjelmsäter,
varvid erhölls ett i hög grad överraskande resultat. Den framställda produkten visade
sig god, men för att framställa denna åtgick mera värme än som förefanns i den
producerade varan; med andra ord, att av en ton torv måste hela kvantiteten förbrukas för
Fig. 44. Värdet av fuktig torv jämförd med stenkol.
1—240720. Uppfinningarnas bok. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
