Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Produktionen av torvbränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
BRÄNSLEN.
fabrikationen och någon säljbar återstod ej bliva över. Men huru kan detta gå ihop
därmed att våtkolad torv verkligen sålts och givit en god affärsvinst? Förklaringen,
som torde hava överraskat även de engelska producenterna, är helt enkel. För
produktionen av våtkolad torv hade använts stenkol från de engelska stenkolsgruvorna. Därvid
hade för framställning av 1 ton våtkolad torv med omkring 6 000 v.e. pr kg förbrukats
omkring 1 ton stenkol med omkring 7 000 v.e. pr kg. Man hade sålunda blott, så att
säga, förvandlat stenkol till torvbriketter. Och affärsvinsten hade uppstått därigenom,
att stenkol voro åsatta ett maximipris och sålunda köptes billigt, under det att den
våt-kolade torven ej var ålagd maximipris, utan kunde säljas för ett högt pris. I och med
maximiprisets å stenkol bortfallande var sålunda hela produktionen ekonomiskt
omöjliggjord. En kalkyl på basen av de gjorda erfarenheterna visade även, att den teoretiska
gräns, vartill man vid våtkolningen skulle kunna komma, var att av 1 ton torv skulle
förbrukas 50 % för produktionen och blott 50 % erhållas såsom säljbar vara. Då denna
teoretiska gräns i verkligheten ej torde kunna uppnås torde numera få anses att
våtkolningen bevisats vara ekonomiskt omöjlig och för framtiden ej vara att räjcna med.
Detta är mycket att beklaga, ty produkten erhölls i en stenkols- eller brunkolsbriketter
mycket liknande form, var oöm för väta samt hade högt värmevårde pr vikt och volym.
På senare år har från ett flertal håll föreslagits att använda den s. k. värmepumpen
för torkning av torv. Problemet har på allvar upptagits av de i London bosatta svenska
ingenjörerna Boberg och Söderlund och ett bolag, Peco Ltd., har bildats för metodens
utarbetande.
Från laboratori ef örsök, vilka pågått under ett flertal år, har metoden alltmer
utvecklats och en försöksanläggning i halvstor skala, med de väsentliga delarna utförda
i full storlek, uppförts vid Ironhurst vid Dumfries i Skottland.
Värmepumpen kännetecknas därav, att vid avdunstning av vätskor den avdunstade
ångan genom kompression bringas till en högre temperatur, lägst till den
mättnings-temperatur, som motsvarar det genom komprimeringen erhållna högre trycket, och
därigenom blir i stånd att åter avgiva sitt latenta värme till den vätska varifrån den
avdunstat i och för fortsatt avdunstning.
Idén till denna avdunstningsmetod är ej ny, den framställdes redan på 1830-talet,
och försök hava utförts i mitten av förra århundradet. På grund av mekaniska svårigheter,
till en del sammanhängande med den dåtida maskinteknikens ståndpunkt, kom metoden
ej till praktisk användning, emedan man ej lyckades övervinna svårigheterna. På senare
år har principen åter upptagits till behandling i Sverige, England, Tyskland och Schweiz
och sannolikt även på andra håll. Man har lyckats övervinna svårigheterna, och
industriellt arbetande anläggningar äro i gång.
Tänka vi oss ideellt en process utan värmeförluster samt försiggående oändligt
långsamt, d. v. s. tillåtande värmets övergång från en kropp till en annan vid en
försvinnande liten temperaturskillnad, vars gräns är lika med noll, så kunna vi uppgöra för
oss följande schema, fig. 45, för en ren vätska.
Vi tänka oss en apparat, fylld med vätska och ånga, bildad av samma vätska, allt
vid t. ex. atmosfärtryck. Apparaten består av tilloppsledningen a—&, vätskevärmaren
i—c, överföringsröret c—d, alla innehållande vätska. Vidare avdunstningskärlet d—e
innehållande vätska och ånga, överföringsröret e—/ innehållande ånga, slingan /—g
innehållande vätska och ånga, överföringsröret g—h, vätskevärmarens ytterdel h—i
samt avloppsröret i—k, alla innehållande vätska. Inpumpas nu vätska vid a, så
uppstår en strömning av vätskan och ångan i apparaten, och om fortfarighet är rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
