Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Produktionen av torvbränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
BRÄNSLEN.
Vid kompressionen tillföres arbete till ångan, vilket magasineras i densamma såsom
inre energi. Vidare arbetar ej kompressorn utan förluster; dess verkningsgrad är mindre
än 100 %, kanske något mellan 60 och 80 %. Det måste sålunda tillföras mera arbete till
kompressorn, än som motsvarar ångans rena kompressionsarbete. Detta överskott
av arbete upptages även av ångan i form av värme och tjänar till att helt eller delvis
täcka avdunstningsapparatens värmeförluster. I följd härav kommer diagrammet i fig. 46
ej att hava de temperaturer som angivits i detsamma utan förhållandena bliva i
verkligheten mer komplicerade. Ångan kommer vid kompressionen att överhettas och erhåller
en temperatur i ledningen e—/, som är högre än mättningstemperaturen; densamma
måste, bortsett från värmeförluster hos avdunstningsapparaten, vara omkr. 120° C.,
för att processen skall kunna genomföras under de gjorda antagandena. Ofta kan det
vara erforderligt att för värmeförlusternas täckande tillföra extra värme. Det kan även
vara lämpligt binda överhettningsvärmet vid kompressionen i form av
avdunstnings-värme genom insprutande av vatten i kompressorn. Att här ingå på en analys av
värmepumpens egenskaper och möjligheter är ej lämpligt. Ej heller skola vi upptaga plats med
någon detalj anordning av
försöksanläggningen. Det må vara nog anföra att
värmepumpen för torvtorkning bestod av tre
huvuddelar; förvärmaren, torkhuset med
värmepumpen samt rökgastorkningen.
Denna anläggning underkastades 1922
ett prov av professor E. Hubendick och
ingenjör F. Odqvist, varvid erhölls det
resultatet, att den direkt från mossen med 86.5 %
vatten kommande torven nedtorkades till
35.9 %, på sätt som närmare framgår av fig. 47.
Anläggningen arbetade med en verkningsgrad
av 50 %, d. v. s. 50 % av torvsubstansen
åtgick för att av resten erhålla en säljbar vara. Den provade anläggningen var emellertid,
så som vanligen blir fallet med försöksanläggningar, ganska bristfällig och medgav
betydande förbättringar, varför de bästa förhoppningar torde finnas för erhållande av en
betydligt bättre verkningsgrad. På senaste tiden hava även väsentliga kompletteringar
till metoden utarbetats; uppslag av högsta intresse. Värmepumpmetoden torde därför
berättiga till en icke så liten hoppfullhet med avseende på torvproblemets lösning.
I stort sett kan blott en metod, som ej är beroende av lufttorkning, föra till en
lösning av torvproblemet. Möjligheterna för en dylik metods tillämpande äro emellertid
beroende av mossens lämpliga belägenhet för uttransport av det färdiga bränslet,
varjämte densamma måste vara av sådan storlek, att den sannolikt dyrbara fabriken låter
amortera sig under den tid mossens torvförråd räcker. De mindre och i allmänhet bästa
mossarna äro därför möjligen uteslutna från att kunna bearbetas med en dylik metod.
De större mossarna äro ofta mindre väl belägna samt mindre väl lämpade för
bränsletillverkning, på grund av den sämre multningen. Möjligheterna för en större
bränsleindustri baserad på någon dylik metod kan sålunda ej uppskattas innan en ingående
detalj inventering av landets torvtillgångar blivit utförd. Linjeinventeringen torde ej
komma att giva nödig upplysning härom.
Att torven under krisåren, med stenkolspriser upp till 300 kr. pr ton, under samtidig
bränslebrist, varit synnerligen eftersökt och tillverkningen starkt ökat, får ej beträffande
Fig. 47. Fuktighetsänd ringen vid torvtorkning
i en värmepumpanläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
