Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Oljeproduktion ur bituminösa skiffrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
BRÄNSLEN.
förut visats, våra torvtillgångars storlek är och särskilt då det ovanstående skrevs var
synnerligen ofullständigt känd giver denna uppskattning föga att hålla sig till. Mera
upplysande är uppgiften om att tillgången kan uppskattas till 13 000 mill. ton, men det
framgår ej otvetydigt, om all denna skiffer låter bearbeta sig på olja. Andersson anför
även att »inom vissa områden och nivåer skiffern äger en oljehalt av 6 till 8 %», vilket
alltså antyder, att blott en del av dessa anförda 13 000 mill. ton skiffer har en så hög
oljehalt som den anförda. A. Erdman anför även på sin tid om alunskiffrarna, att »när
bitumenhalten blir så stor, att stenen kan antändas och sedan fortfar att av sig själv
brinna, med en mer eller mindre livlig men sotig låga, så får den namn av brandskiffer»,
en karakteristik som tyder på, att ej all denna skiffer är så bitumenrik, att den ens låter
antända sig eller kan själv brinna. Professor A. E. Törnebohm anför även om
alun-skiffern, att den är starkt inmängd med organiska ämnen, »i vissa lager så starkt, att
den kan brinna». Allt som allt synes framgå, att man måste iakttaga den största
försiktighet, då man vill göra sig en föreställning om alunskifferns användbarhet för
olje-destillation. Med anledning härav har av, genom Kungl. Finansdepartementet tillkallade,
sakkunniga gjorts en utredning av dessa frågor, vilken avgavs 1919. I denna äro
sammanförda de undersökningar över oljehalten i olika skifferförekomster som utförts, dels av
enskilda, dels av Geologiska Undersökningen, dels av Skiffersakkunniga och
vidare är bifogad en möjligast detaljerad beräkning över de olika skifferförekomsternas
storlek, även utförd av Geologiska Undersökningen, varigenom sålunda vinnes en så
god uppfattning av dessa bränsletillgångars storlek som för närvarande är möjligt.
År 1922 har slutligen utkommit en av A. H. Westergård, Sveriges geologiska
Undersökning, utförd studie över Sveriges olenidskiffer.
Av den förra utredningen framgår, att de alunskiffrar, som återstå i Halle- och
Hunneberg, i Skåne samt de, som uppträda öster om fjällkedjan i Dalarne, Härjedalen,
Jämtland och vidare norrut, hava befunnits nästan fullständigt sakna olja, varför
desamma ej kunna komma i fråga för oljeframställning. Kalkhalten är även så låg, att det
ej torde vara möjligt använda dem för gasgenerering. Övriga svenska alunskiffrar hava
indelats i tre grupper, under förutsättning att de enstaka och spridda
oljehaltsbestäm-ningarna kunna anses vara allmängiltiga för de respektive områdena i sin helhet, nämligen:
Första gruppen med en oljehalt i medeltal växlande mellan 1.5 och 2.0 %. Till
denna höra alunskiffrarna i Billingen, Varvs- och Gerumsbergen och övriga Falbygdens
berg i Västergötland. Denna skiffertillgång har uppskattats till 9 500 mill. ton. Dess
halt av bitumen är emellertid så liten, att densamma med all sannolikhet ej inom
överskådlig framtid eller i större skala torde komma att bliva bearbetad.
Andra gruppen med en oljehalt av i runt tal omkring 3 %. Dessa skiffrar förekomma
på Öland i lager, som vanligen hålla omkring 2 m mäktighet. Deras totala innehåll
har beräknats till 2 000 mill. ton. Åven dessa skiffrar äro för fattiga, helst om man
även tager hänsyn till lagrens ringa mäktighet och därav förorsakade högre
brytnings-kostnad, för att inom överskådlig tid bliva i större skala använda för olje- eller
gasframställning.
Tredje gruppen med en oljehalt omkring eller överstigande 4.5 %. Hit höra
alunskiffrarna i Kinnekulle, Östergötland och Närke. Dessa, de för oljeframställning
viktigaste förekomsterna, kräva ett mera detaljerat omnämnande. I Östergötland är
skifferserien mycket litet känd, ehuru de avlagringar, till vilka densamma hör, där hava en
avsevärd utbredning. Berggrundens byggnad tyckes icke heller vara så enkel som man
är van att föreställa sig, ty under det att alunskiffrarna norr om Omberg ligga under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
