Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Smeatons ångmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 91. Ruin av en av de första Newcomenmaskinerna.
åtminstone till en början, ej alltför mycket att bygga på; allt detta s. k. barnsjukdomar,
vilka åtminstone på detta tidsavstånd förefalla endast alltför naturliga och oundvikliga.
Vad driftsäkerheten beträffar så blev den dock snart tämligen betryggande. Detta
framgår bland annat därav att de äldsta atmosfäriska ångmaskinerna höllos i drift flera
årtionden, innan de ersattes av under tiden framträdande modernare ångmaskiner.
Sålunda må omnämnas att en av de allra första Newcomenmaskinerna, vilken
uppsattes i Bardsley vid Ashton-under-Lyne, hölls i gång ända till 1830, åtminstone tidvis.
Figur 91 visar en år 1894 tagen fotografi av ruinen av denna maskin.
Någon förbättring i den höga kolförbrukningen gjordes knappast under de första
femtio åren efter den atmosfäriska ångmaskinens första framträdande. Omkring 1767
började emellertid en berömd engelsk ingenjör John Smeaton att ägna sig åt
ångmaskinområdet. Smeaton var en grundligt utbildad och erfaren maskinkonstruktör och
gick därför med de bästa förutsättningar till den uppgift han gjorde till sin. Han fann
efter att grundligt hava
studerat utförda ångmaskiner,
att de väsentligaste orsakerna
till den höga
kolförbrukningen voro
cylinderkondensa-tionen, cylindrarnas dåliga
urborrning, de stora skadliga
rummen i ångcylindern samt
att ångpannan var för knappt
tilltagen. Smeaton företog
inga genomgripande
principändringar i Newcomens
ångmaskin, men lyckades genom
omsorgsfull omkonstruering
av maskinens olika delar nå
högst beaktansvärda resultat.
Den första Smeatonma-
skinen kom i drift 1772 vid en kolgruva nära Newcastle. Figur 92 visar en sektion
av densamma. Cylinderdiametern var avsevärt större än som var vanligt vid
Newcomens maskiner, nämligen 1 321 mm. Slaget var likaledes stort, 2 130 mm.
Ångmaskinen var utrustad med två ångpannor med ångrummen sammankopplade genom
en förmedlande rörledning. Endast den ena pannan synes å figuren, den andra ligger
på sidan om den förra.
Vi hava här anledning att närmare beskriva en synnerligen viktig detalj i den
atmosfäriska ångmaskinen, nämligen ångpannan. Smeaton riktade med rätta sin kritiska
ingenjörsblick på denna. Det visade sig nämligen att en hel del av de missöden, vilka
inträffade med Newcomenmaskiner i drift, berodde därpå att pannan var bristfällig
och för knappt tilltagen.
Ångpannan till Newcomens ångmaskiner tillverkades till sin undre del vanligen av
kopparplåt, under det att den stora kupan av tillverkningsskäl utfördes av blyplåt.
Ibland användes granitplattor som tak på pannan. På ett något senare stadium lyckades
man tillverka kupolen av tackjärn. Smeaton insåg dessa konstruktioners bristfällighet
och övergick i stället till att tillverka pannan av sammannitade järnplåtar. Detta
innebar tydligen ett stort steg framåt mot verkligt maskinmässig tillverkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
