Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Smeatons ångmaskin - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
ÅNGTEKNIKEN.
ningen utbildade han sig till finmekaniker för tillverkning av vetenskapliga instrument.
Han gjorde såsom sådan år 1754 en studieresa till Belgien och Holland. Efter
återkomsten till England vände han emellertid snart sin håg till maskinfacket och gjorde
på detta område den ena förbättrade konstruktionen efter den andra. Smeaton sökte
alldeles särskilt att på erfarenhetens och försökens väg nå sina resultat. Han satte ej
särdeles stort värde på teorier och teoretiska spekulationer. Hans undersökningsserier
å såväl Newcomenmaskiner som egna maskiner hava blivit berömda.
Efter ett synnerligen verksamt och resultatrikt liv dog Smeaton 68 år gammal
år 1792.
James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken.
Under de närmaste årtiondena efter 1711, då Newcomens första förslag till
atmo-sfärisk ångmaskin förelåg, placerades den ena ångmaskinen efter den andra i olika gruvor
i England och Skottland. Försök gjordes även att utvidga maskinens
verksamhetsområde, men dessa strandade på den höga kolförbrukningen. Trots Smeatons väsentliga
förbättringar blev denna betungande och började att ställa sig hindrande i vägen för
ångmaskinens vidare utbredning.
Det blev den store skotten James Watts förtjänst att genom geniala
konstruktioner skapa fram en helt ny ångmaskin, som med ett slag reducerade
kolförbrukningen till hälften mot vad den var vid Smeatons förbättrade Newcomenmaskin.
James Watt föddes den 19 januari 1736 i Greenock vid Clyde i Skottland som
son av en timmerman och skeppsbyggmästare. Han berättas ha varit ett klent barn,
men med ovanligt stark fantasi. Han älskade sagor och berättelser samt hade själv
en stor begåvning att berätta, en begåvning, som följde honom in i ålderdomen.
Watt lärde sig redan som barn att med skicklighet hantera olika verktyg. Han
bestämde sig därför att bliva finmekaniker och utbildades härtill först i Glasgow, sedan i
London. Vid 20 års ålder försökte han slå sig ned i Glasgow för att utöva sitt yrke,
men hindrades i sin verksamhet av dåtidens mycket trånga skråbegrepp. Watt tog då
anställning som finmekaniker vid Glasgows universitet. Denna anställning blev
vändpunkten i hans liv och bestämde hela hans kommande verksamhet.
Watt fick under sin anställning vid universitetet tillfälle att diskutera aktuella
vetenskapliga och tekniska frågor med professorer och studenter. Ångmaskinproblemet låg
ju »i luften» och var därför ett av de mest intressanta samt lade snart beslag på hans,
alldeles särskilda uppmärksamhet. Impulsen härtill torde han fått redan 1759 av en
student Robison, som längre fram blev professor i Edinburg och under hela sitt liv var
en av Watts trognaste vänner. De båda männen sammanträffade ofta för att diskutera,
ångmaskinens utvecklingsmöjligheter.
Watt konstruerade redan 1759 en liten modell till en ångvagn, men misslyckades.
Han återupptog experimenten år 1762 och konstruerade då en liten högtrycksångmaskin.
Även denna slog emellertid fel. Watt mötte samma svårigheter med högt tryck som
Savery och dessa misslyckade ansträngningar voro säkerligen till viss grad orsaken till
att han under hela sin livstid med seg energi motarbetade högt ångtryck.
Tillverk-ningssvårigheterna voro även på denna tid så stora, att motviljan för högt ångtryck
måste anses hava varit fullt berättigad. Ångpannan behövde högst avsevärt
fullkomnas i konstruktion och tillverkning, innan man kunde tryggt lita på dess säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
