Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. JAMES WATT.
195
Fig. 93. Watts
ex-perimen tappara t för
bestämning av
sambandet mellan
låg-trycksångans tryck
och temp.
het även vid de då för tiden såsom höga ansedda, men numera låga trycken av 3—8
atmosfärer.
Watt vände i stället sin uppmärksamhet mot lågtrycksångmaskinen med
konden-sering och den första anledningen härtill var möjligen den, att han år 1763 emottog i
uppdrag att för universitetets räkning reparera en modell till en Newcomenmaskin.
I stället för att, såsom en vanlig instrumentmakare skulle göra, reparera det som var
sönder och ej ägna någon särskild uppmärksamhet åt maskinen som sådan, började
Watt att ingående och kritiskt studera maskinens konstruktion och arbetssätt. Hela
vintern 1763—64 sysslade han härmed. Modellen kunde sättas i gång, och Watt gjorde
härvid synnerligen ingående iakttagelser, särskilt angående cylinderkondensationen.
Han fann i likhet med Smeaton, att denna väsentligt stegrades, när
insprutningsvatten-mängden ökades bch vakuet därigenom steg. Och vad som alldeles särskilt förvånade
honom var att insprutningsvattnet uppvärmdes så pass högt av den dock i förhållande
till vattenmängden rätt obetydliga ångmängden. Watt studerade all
för honom tillgänglig litteratur rörande ångmaskiner, men fann inga
upplysningar i denna sak. över huvud taget var kännedomen om
ångans egenskaper på denna tid synnerligen bristfällig. Han sökte därför
utfylla dessa luckor, väl inseende att en vidare utveckling av
ångmaskinen måste, för att kunna lyckas, byggas på säker vetenskaplig grund.
Det är av stort intresse att något närmare följa dessa Watts
undersökningar, vilka beteckna ett utomordentligt pioniärarbete på detta
område. Watt sökte först på experimentell väg klarlägga sambandet
mellan mättad vattenångas tryck och temperatur för området intill
130°. Han använde för tryck under 1 atm. abs. en apparat, som
avbildas i figur 93. Det å figuren avbildade barometerröret fylldes i
upprätt läge med destillerat vatten ovanför kvicksilvret ända till
mynningen. Sedan man tilltäppt mynningen med fingret vändes
barometerröret helt om och nedsänktes i den å figuren visade kvicksilverskålen.
Härvid sjönk det tyngre kvicksilvret ned och det lättare vattnet flöt
upp och fyllde även kulan. Röret avtätade mot den övre skålen, som fylldes med
vatten, vilket uppvärmdes underifrån. Genom avläsning å den i vattnet nedsänkta
termometern konstaterades vattnets temperatur, vilken även meddelades åt vattnet i
barometerkulan. Genom avläsning av längden å barometerns kvicksilverpelare erhölls trycket.
De värden Watt erhöllo visa sig förvånansvärt noggrant överensstämma med de
resultat, vilka den berömde franske fysikern Regnault erhöll vid sina för ångtekniken
grundläggande undersökningar ungefär 80 år senare. Figur 94 visar en grafisk
sammanställning å såväl WTatts som Regnaults värden vid temperaturer under 100°, och figur 95
motsvarande kurvor för temperaturer mellan 100 och 130°. Av dessa kurvor framgår
vilka förvånansvärt noggranna resultat Watt kunde uppnå med sina enkla instrument och
apparater.
För att kunna beräkna den teoretiska ångförbrukningen i t. ex. en
Newcomenmaskin och således vara i stånd att avgöra huru mycket av den verkligen förbrukade
ångmängden, som var teoretiskt nödvändig, och huru mycket som härledde sig av
cylinderkondensation, var det tydligen nödvändigt att känna ångans specifika volym,
särskilt då vid atmosfärtryck, som är det ungefärliga inströmningstrycket å ångan i en
atmosfärisk ångmaskin. Man hade före Watts tid mycket oklara begrepp om denna sak.
Samuel Morland uppgav visserligen år 1682, att atmosfärånga intager 2 CCO gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
