Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 103. Watts ångmaskin med parallellogramrörelse.
Saken löstes först 1874 genom Watts geniala parallellogramrörelse. Han själv
ansåg denna uppfinning vara sin förnämsta, och kände sig verkligt stolt över
densamma. Konstruktionen gav en fast överföring mellan kolven och balansen och
balansens bågformiga rörelse visade sig endast högst obetydligt inverka på kolvstångens
rätliniga. Watts arbeten på den dubbelverkande ångmaskinen kunde nu
återupptagas. Figur 103 visar en sådan ångmaskin, försedd med såväl
parallellogramrörelse-som planetväxel. Maskinen hade 445 mm:s cylinderdiameter, 1 200 mm:s slag samt
arbetade med 25 dubbelslag pr minut. Maskinen drev en kvarn och utvecklade 10
hästkrafter. Den förbrukade c:a 5.7 kilogram kol pr hästkrafttimme. Detta motsvarar
45 500 mkg pr kg kol,
ett resultat, som dock
är sämre än vad andra
Wattmaskiner visat sig
kunna lämna. I
Ken-sington-museet i
London finnes bevarad en
av dessa ångmaskiner.
Figur 104 visar en
fotografi av densamma.
Maskinen byggdes år
1788 och arbetade till
1858. Den utvecklade
13.75 indikerade
hästkrafter.
Det är av stort
intresse att taga del av
Watts
beräkningsgrunder för sina
ångmaskiner, liksom även av de
resultat han uppnådde.
Watt räknade
ångpannorna för 6—9-faldig
avdunstning pr 1 kg kol.
Han antog vidare att
38 kg ånga avdunstades pr 1 m2 eldyta, således ett mycket högt värde. Medeltrycket
å kolven beräknades = 0.82 kg/cm2.
Rörande maskinernas kolförbrukning hava redan förut några siffror anförts. Som
regel gäller att Watts ångmaskin förbrukade hälften så mycket kol som Smeatons
at-mosfäriska maskin och fjärdedelen så mycket som Newcomens atmosfäriska maskin. I
allmänhet synes kraftförbrukningen vid Wattmaskinerna ha legat mellan 2.8 och 4 kg pr
hästkrafttimme, alltefter kolens beskaffenhet, maskinens storlek och expansionsgraden.
Watt arbetade i likhet med Savery på införandet av en lämplig arbetsenhet. Detta
var ej nödvändigt så länge det endast gällde pumpångmaskiner. När emellertid
ångmaskinen började finna utsträckt användning även för andra ändamål blev en sådan
enhet oundgängligen behövlig. Watt stannade vid benämningen hästkraft och gjorde
år 1784 en del noggranna försök för att utröna huru mycket arbete en kraftig häst
verkligen kunde uträtta. Han använde vid försöken bryggerihästar i London och kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
