Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Fartygsångmaskinens och fartygsångpannans införande och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. FARTYG SÅNGMASKINEN.
233
hundradet började kolvsliden att införas å högtryckscylindern. Kolvsliden var ju
balanserad och lämpade sig därför synnerligen väl för höga ångtryck. För att ej läckningen
skulle bli för stor fordrade den emellertid ett noggrant utförande, som till en början
ej var så lätt att åstadkomma.
Vi hava förut visat hur omkastning från fram till back åstadkoms med rörlig
ex-centerskiva. Genom Stephensons uppfinning av den s. k. kulissregleringen erhölls
en mera fullkomlig anordning härför. Denna kännetecknas av två fasta excentrar, den
ena tjänstgörande för gång framåt, den andra för backgång, två excenterstänger, en
cirkelbågformad kuliss förbindande dessa stänger samt en slidstång, vilkens fram- och
återgående rörelse uttogs från olika punkter på kulissbågen alltefter maskinens rörelse-
Fig. 158—161. Typisk ångpanna från Motala Verkstad på 1830-talet.
riktning och hastighet. Vi beskriva denna reglering närmare i ett senare kapitel.
Carl-sund verkade nyskapande även på regleringsområdet och konstruerade en variant av
den Stephensonska kulissomkastningen.
Samtliga fartygsmaskiner arbetade med kondensering. Den vanligaste kondensorn
var insprutningskondensorn. Den var betydligt enklare att tillverka än ytkondensorn
och erfordrade enklare pumpmaskineri. John Ericsson torde ha varit den förste, som
utformade ytkondensortanken till användbar konstruktion. Detta skedde redan 1828,
men det dröjde länge innan den slog igenom. Detta framtvingades först då, när det
visade sig farligt för sjöångpannornas säkerhet att arbeta med salt matarvatten. Det
avsättes nämligen pannsten av detta vatten, varigenom värmeöverföringen minskas
och plåtens hållbarhet äventyras. Ytkondensorns utveckling tillhör dock i huvudsaken
en senare period.
Fartygspannan undergick under denna tid en mycket kraftig utveckling. Från att
hava varit en vanlig stationär ångpanna installerad ombord med murverk och till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
