Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångturbinens framträdande och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ÅNGTEKNIKEN.
Carl Gustav Patrik de Laval, f. 1815, d. 1913.
diametrar måste varvantalet uppdrivas mycket högt och en ut växling blev nödvändig
som mellanled mellan turbinaxeln och den drivna axeln.
Många svårigheter uppstodo
naturligtvis vid utarbetandet av
dessa nyskapande
konstruktioner. Det visade sig sålunda ej
möjligt att köra ett turbinhjul
på »fast» axel med de höga
varvantal, 10—30 000 varv pr minut,
vilka erfordrades. Hjulet kunde
nämligen ej balanseras så exakt
att dess tyngdpunkt sammanföll
med rotationsaxeln. En även
mycket liten excentricitet
orsakade vid dessa enorma varvantal
en så stor centrifugalkraft att
axeln och hjulet råkade i
mycket häftig skakning och driften
äventyrades.
De Laval och hans
medarbetare kommo då på den
geniala tanken att ersätta den
grova, fasta axeln med en tunn,
fjädrande sådan. En dylik klen
axel kunde utan svårighet bli
tillräckligt stark för det
uppträ
dande vridningsmomentet, som på grund av det höga varvantalet blev ganska litet,
även vid betydande effekter. Ett egendomligt fenomen uppträdde nu, när
turbin-hjulet accelererades upp. Under uppkör
-ningen arbetade axeln till en början
fullkomligt som den »fasta», d. v. s. den slog
ut mer och mer på grund av
tyngdpunktens excentriska läge. Vid ett visst
varvantal ställde den emellertid in sig, d. v. s.
turbinhjulets tyngdpunkt pressades in mot
rotationsaxelns tyngdpunkt och närmade
sig denna mer och mer ju högre
hastigheten blev. Så snart turbinhjulet »ställt in
sig», vilket i allmänhet skedde vid V 7 V10
av dess normala hastighet, så arbetade det
lugnt ända upp till praktiskt taget vilken
hastighet som helst.
Kombinationen av ett »expanderande»
munstycke och turbinskovlar var även en
ny konstruktion av epokgörande betydelse.
Ett expanderande munstycke är ett sådant, i vilket dess minsta utströmningssektion
efterföljes av en divergerande del med kontinuerligt ökande tvärsektioner för ångan.
Fig. 257. De Lavals reaktionsturbin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
