Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångturbinens framträdande och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. ÅNGTURBINEN.
287
Fig. 258—259. En av de Lavals tidigare ångturbiner.
I ett sådant munstycke kunde ångan expandera fullständigt från högt tryck till lågt
kondensortryck under en stark hastighetsökning. Utströmningshastigheten kunde
mången gång överstiga 1 300 m/sek. Förlusterna härvid voro ej alltför stora. Ångan
inströmmar på turbinhjulets skövlar med denna höga hastighet och hastighetsenergien
tillvaratages genom ångstrålens omböjning. Ovannämnda expanderande munstycken
benämnas ofta med
tanke på de Lavals
pion-iärarbete: »de
Laval-munstycken».
Kuggväxeln som
sådan innebar
visserligen intet direkt nytt
ur uppfinnaresynpunkt,
men så mycket mer ur
konstruktionssynpunkt.
De Lavalväxeln blev
en föregångare till den
mängd
kuggväxelkon-struktioner, vilka
medföljde ångturbinen i dess
utveckling. Efter många
misslyckanden beslöt sig
de Laval för
vinkelkuggar. Kuggarna utfrästes
med största
noggrannhet. De orsakade alltid
ett visst buller, som till
största delen
sammanhängde med de, om ock
ytterst små,
delnings-och andra fel, vilka
vidlådde kuggfräsningen.
Det blev en av den
kommande tidens
viktigaste uppgifter att
reducera dessa fel till ett
minimum.
De Lavalturbinen blev färdig som industriellt användbar maskin omkring 1890.
År 1893 bildades Aktiebolaget de Lavals Ångturbin för att exploatera uppfinningen.
De Laval intresserade sig på 1890-talet för högt ångtryck och utförde omfattande
försök, vilka sträckte sig ända upp till det kritiska trycket. Han byggde även
högtrycks-ångpannor för såväl 55, 110 som 220 atm. Vi hava tidigare omnämnt dessa försök, vilka
visserligen misslyckades av olika anledningar, men dock i vissa avseenden visade den
väg, som måste beträdas. De Laval var i detta liksom i många andra avseenden
före sin tid. Han understöddes i sina ångtekniska arbeten på ett synnerligen verksamt
sätt av skickliga medhjälpare, bland vilka må nämnas T. Robsahm, N. Bök, J. A.
Bomgren, J. Schmidt, G. O. M. Olsson och P. J. Hedlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
