Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ångpannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGLOKOMOTIVET. ÅNGPANNAN.
439
att den vid torrkokning är explosionsfri, vilket genom vittgående experiment
konstaterats.
Inre eldstäder av vanlig typ utföras dels av koppar och dels av stål. I Amerika
användes i regel stålplåt.
Plåtar av stål givas en tjocklek av 10 å 11 mm och plåtar av koppar 13—15 mm.
Tubplåtarna göras tjockare.
Inre eldstäder av stål äro betydligt känsligare för avkylning än dylika av koppar.
Vid ståleldstäder bör därför eldstadsluckan ej öppnas oftare och längre tid än
nödvändigt är för bränslets inskyfflande.
Vid eldstäder av vanlig typ stagas yttre och inre eldstadens plana ytor mot
varandra med stagbultar. Dessa ingängas styvt utifrån genom båda plåtarna och
övernitas. Stagbultarna förses med en genomborrning av c:a 4 mm diam., för att brott må
kunna upptäckas. Inre eldstäder av koppar stagas med bultar dels av koppar och dels
av en metallering (vid svenska statens järnvägar användes Stone’s metall) med stor
hållfasthet och tänjbarhet.
Fig. 525—526. Nicholson Thermic Syphon.
I Tyskland har införts en ny stagbultstyp, Zwilling, konstruerad av
Regierungs-baumeister Zwilling. Denna stagbult ingängas lätt samt utpressas därefter med dornar,
tills full täthet erhålles utan övernitning. Med detta förfarande avses att giva ökad
livslängd åt plåtarna, enär inga skadliga påkänningar uppstå i plåtarna såsom vid
övernitade stagbultar.
Allt efter konstruktionen stagas inre eldstadens tak antingen med balkar eller mot
yttre eldstaden med rundjärn. På det att tubplåten må obehindrat kunna expandera
uppåt, utföras de närmast tubplåten liggande takstagen såsom expansionsstag.
Nedtill sammanhållas yttre och inre eldstaden av en tätt slutande s. k. bottenring.
Denna har en tjocklek av 70—130 mm beroende på eldstadens storlek. Mot
bottenringen fästes asklådan.
För att höja eldstadens ångbildningsförmåga inläggas, särskilt å de stora
amerikanska pannorna, mellan inre eldstadens gavlar grövre rör, genom vilka vattnet cirkulerar.
Dessa s. k. vattenrör, som luta mot främre gavelplåten, tjäna även till att uppbära
eld-stadsvalvet, se fig. 535. Pannor förefinnas även, ehuru mera sällsynt, där vattenrör
inlagts mellan inre eldstadens sidoplåtar, system Drummond och Smith.
I Amerika har utarbetats en konstruktion, Nicholson Thermic Syphon, genom vilken
en kraftigare vattencirkulation och ångbildningsförmåga erhålles än med vattenrör.
Denna anordning visas i fig. 525—526.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
