Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ångpannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
ÅNGTEKNIKEN.
let är grövre eller har benägenhet att baka ihop sig. Har bränslet den senare egenskapen,
användas stundom, särskilt i Amerika, skakroster, medelst vilka slaggkakorna
sönderbrytas.
Rosterna utföras med en höjd av 100 mm och däröver. Förhållandet mellan fria
och totala rostytan kan uppgå till: 1/3—1/2 för stenkol samt 1fi—J/3 för ved och torv. Fria
avståndet mellan rosterna är 10 å 12 mm vid stenkol och vid vedeldning minst 5 mm.
Rostytan lägges horisontalt eller med svag lutning framåt samt har i regel rektangulär
form. Undantag härifrån givas, då eldstaden vid ena ändan är delvis neddragen mellan
hjulen. Vid dylikt fall göres rostytan vid ena ändan smalare än vid den andra.
Eldningsapparater. Då den bästa eldare ej förmår inskyffla mer än
1 500—2 000 kg stenkol pr timme, måste mekaniska eldningsanordningar tillgripas för
beskickning av de stora rostytorna — över 4 kvm. De första apparater av detta slag,
som i större utsträckning avprovades, fördes i marknaden av Victor Stoker
Com-pany i Cincinnati. Av denna orsak kallas i allmänt tal mekaniska eldningsapparater
för Stokers. Den första
Stokern var så
anordnad, att eldaren från
tendern skyfflade kolen
i en bakom eldstaden
uppställd behållare, i
vilken kolen
frammata-des av en snäckskruv
och sedermera
inkastades över rostytan av
en fram- och återgående
kolv. Då denna
Stokers kapacitet var
begränsad genom eldarens
arbetsförmåga, är den otillräcklig för att beskicka nutidens stora rostytor. För dessa
erfordras fullt självständigt arbetande apparater. Elvin Mechanical Stoker, som visas i
fig. 535, är av dylik konstruktion. Å tendern är placerat ett stativ, inrymmande en
kring tvenne kugghjul löpande ändlös transportkedja. Denna frammatar kolen till
kolrummets främre del, där kolen nedfalla i en cylindrisk trumma. I denna föras kolen
vidare av en snäckskruv upp mot ett vid eldstadsgaveln fäst stativ. Av tvenne i detta
stativ befintliga kolvar, den ena gående upp och ned samt den andra fram och åter, inkastas
kolen över rostytan. Då inkastningsöppningen är anbragt omedelbart under
eldstads-luckan, kan denna obehindrat öppnas för fyrens tillsyn. Stokern drives av en särskild
kolvmaskin.
Bland stokerkonstruktioner må även nämnas Streets och Crawfords. För att
kolen skola kunna frammatas i en Stoker, böra de vara av en viss grovlek.
Eldstadsvalv. För att den genom bränslet å rosterna inströmmande,
relativt kalla luften ej skall direkt beröra tubplåten, ävensom för att erhålla intimare
blandning av luften och bränslegaserna, insättes ett s. k. eldstadsvalv. Detta, som utföres
av särskilt formade stenar av eldfast tegel, utgår från tubplåten under tubhålen och
sträcker sig, efter eldstadens hela bredd, bakåt med stark stigning. Valvets längd
varierar från till över x/2 av rostytans längd. Vid smala eldstäder uppbäres valvet av
mot eldstadens sidor fästa järn. Vid breda eldstäder vilar valvet vanligast å de tidigare
Fig. 535. Elvin Mechanical Stoker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
