Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ångpannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGLOKOMOTIVET. ÅNGPANNAN.
447
omnämnda vattenrören, se fig. 535. Då gaserna bibringa valvet en mycket hög
temperatur, vinnas med detsamma följande fördelar. Vid öppnandet av eldstadsluckan
uppvärmer valvet den inströmmande kalla luften, innan denna träffar tubplåten, vilket
medför, att tubläckornas antal minskas. När fyren är nedbrunnen och delvis utrakad,
blir temperatursänkningen i eldstaden mindre kraftig på grund av valvets egenskap
att verka som värmereservoar. Slutligen hämmar valvet gnistkastningen genom
skorstenen. Utan valv är ångbildningen och överhettningen mindre god.
Pannstensavskiljare. Å svenska statens järnvägars lokomotiv utgöres
denna av en i rundpannan anbragt låda, i vilken matarröret från en av injektorerna
inmynnar (system Gölsdorf). I lådan utfällas delvis vattnets föroreningar och falla
till botten, varifrån de utblåsas genom en kran. Vattnet lämnar lådan genom i dennas
tak anbragta spår. En effektivare anordning är, om vattnet, såsom i Tyskland
förekommer, intryckes i pannans ångrum i finfördelat tillstånd. Genom vattnets
hastiga uppvärmning utfällas de pannstensbildande ämnena, vilka genom särskilda
anordningar kunna avlägsnas från pannan.
Förvärmare. Med förvärmaren avses att nedbringa bränsleförbrukningen genom
att delvis utnyttja värmekällor, som annars helt tillspillogivas. Dessa äro
avlopps-ångan och rökskåpsgaserna. Två huvudtyper av förvärmare finnas, nämligen
matar-vattenförvärmare och lujtjörvärmare. Vid de förra uppvärmes vattnet, innan det inmatas
i pannan, men vid de senare uppvärmes förbränningsluften, innan den införes under
rosterna. Kolvlokomotiv förses vanligast med matarvattenförvärmare.
Matarvattenförvärmare. Vid inmatning av vatten i pannan medelst
en vanlig injektor bibringas vattnet en temperatur av 60—70° på bekostnad av värmet
i den ångstråle, medelst vilken vattnet intryckes i pannan. Då ångstrålen utgår från
pannans ångrum, erhålles således inget nyttigt värmetillskott vid injektormatning,
såsom fallet däremot är vid användning av förvärmare. Genom användning av
förvärmare minskas ej blott bränsleförbrukningen utan även pannans underhållskostnader,
de senare på grund av dels kontinuerligare inmatning av vatten med relativt hög
temperatur och dels utfällning i förvärmaren av pannstensbildande ämnen i matarvattnet.
Efter beskaffenheten av värmekällans natur benämnes matarvattenförvärmaren
ångförvärmare eller rökgasförvärmare. Vid uppsättning av matarvattenförvärmare å
lokomotiv med eller utan överhettare erhålles en mindre besparing av bränsle å de
förra lokomotiven, emedan på grund av rikligare ångbildning den överhettade ångans
temperatur sänkes och dess specifika vikt ökas.
Ångförvärmare. Dessa kunna särskiljas i öppna och slutna. I de förra
blandas ångan med matarvattnet, varvid ångan helt kondenseras, men i de senare
överföres ångans värme till vattnet genom metallväggar.
öppna ångförvärmare. För matarvattnets uppvärmning användes c:a
l/6 av totala mängden avloppsånga. Denna ångmängd kan uttagas utan risk att
blä-sterverkan nedsättes.
Om matarvattnet uppvärmes från 10 till 100° ernås en besparing i bränsle av
c:a 10 % vid överhettad ånga och c:a 12 % vid fuktig ånga.
öppna ångförvärmare böra förses med en oljeavskiljare, i vilken avloppsångan
renas från olja, enär pannmaterialet skadas, om olja inkommer i pannan.
Anordningar för uppvärmning av matarvattnet funnos redan år 1852 patenterade
av tyskarna Kirchwegen och Rohrbeck. Sålunda inleddes en del av avloppsångan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
