Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ramverk och axlar med hjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
ÅNGTEKNIKEN.
utgöres av ett särskilt mindre ramverk, kan vara antingen endast vridbar kring en
mellan axlarna befintlig centrumtapp eller både vridbar och sidoförskjutbar. I senare
fallet kan vridningspunkten vara belägen bakom boggin på liknande sätt som vid den
enaxliga boggin eller mellan boggiaxlarna, vilket senare är vanligast. En mångfald
boggityper förefinnas, vilka skilja sig i centrumtappens konstruktion samt i
fjäder-och återställningsanordningen. Med denna avses att återföra boggin till mittläget, när
kurvan är passerad. Återförningskraften erhålles med tillhjälp av fjädrar eller
pendlar. Dessa uppbära en s. k. vagga, i vilken stöder ett centrumstycke, som är fäst i
huvudramverket, kring vilket boggin vrider.
Förskjutbara axlar. Dessa äro lagrade i huvudramverket och benämnas
löpaxlar. Löpaxeln, som kan gå före eller efter de kopplade hjulparen, kan förskjutas
sidovägs antingen rakt eller efter en cirkelbåge. Axeln återföres till mittläget medelst
fjädrar eller med tillhjälp av kil ytor, mot vilka senare bärfjädrarna vila. Axlar
förskjutbara efter en cirkelbåge finnas av typ Adam, Webb och Worsdell. Vid längre
hjul-basar göras även en eller flera av de kopplade hjulparen förskjutbara. Å dylika hjulpar
göras längderna av koppeltapparna lika med koppelstångslagrets längd + två gånger
sidoförskjutningen.
Fig. 545. Garrattlokomotiv.
En säregen konstruktion är Krauss’ boggi. Vid denna är främre axeln en
boggi-axel, under det att den bakre axeln är en kopplad axel, vanligen den närmast liggande.
Koppelaxeln förskjutes sidovägs samtidigt som boggiaxeln, i det att de båda axlarna
äro kombinerade med varandra genom den s. k. boggistj ärten, vilken är vridbar kring
en mellan axlarna vid huvudramverket fäst tapp.
Då det särskilt vid godstågslokomotiv med enbart kopplade axlar och lång hjulbas
icke alltid är tillfyllest att blott göra några av axlarna förskjutbara, hava konstruktioner
utarbetats av Hagans, Klose, Klien-Lindner m. fl., vid vilka maskineriet och hjulen
anordnats så, att de senare obehindrat kunna inställas efter kurvradien. Till denna grupp
av lokomotiv kunna även hänföras de s. k. Garrattloko motiven, fig. 545. Dessa lokomotiv
äro särskilt lämpliga för smalspåriga banor, där fria rummet ej medgiver anbringandet
av vattenbehållare vid sidorna av pannan, om denna önskas utförd med stor diameter,
samt å linjer med starka stigningar och små kurvor. Ångpannan uppbäres av
långbalkar, som med sina ändar stöda mot två som boggier anordnade ramverk.
Vatten-och kolförrådet ligga omedelbart på boggierna. Lokomotivet är försett med två skilda
maskinerier, vart och ett drivet av två cylindrar, fästa vid boggiramarna.
Garrattlokomotiv tillverkas av Reyer Peacock & Co., huvudsakligen för kolonibanor.
Fjäderanordning. På det att hjulbelastningarna må bliva möjligast
konstanta under lokomotivets guppande rörelser, böra bärfjädrarna sammanbindas med
balanser på så sätt, att tvenne fjädersystem erhållas vid vardera sidan. Därvid kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
