Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 562—563. Anordning för oljeeldning å amerikanskt lokomotiv.
Oljeeldning. Olja såsom lokomotivbränsle användes mest i de
oljeprodu-cerande länderna, såsom Ryssland, Rumänien och Amerika. I de länder, som måste
importera olja, ställer sig oljeeldning dyrare än stenkolseldning. Dock användes med
fördel oljeeldning å linjer, där många och långa tunnlar förefinnas, enär ringa mängder
rök och skadliga gaser utvecklas, då oljan förbrännes. Aven användes olja såsom
tillsatseldning, särskilt å linjer med täta och starka stigningar, eller för att öka effekten,
om det fasta bränslet är av låg kvalitet.
Med oljeeldning vinnas följande fördelar: hög förbränningstemperatur och höjd
verkningsgrad av pannan, ingen aska och inga gnistor, möjlighet för en eldare att sköta
även de största lokomotiv, stor aktionsradie och lätthet att förnya bränsleförrådet.
Den för eldning å lokomotiv använda oljan är vanlig bergolja, från vilken avskilts
de lättflyktiga och värdefullare beståndsdelarna, bensin och petroleum. Dylik olja har
ett värmevärde av c:a 10 500 ve och i bränslevärde motsvarar 1 kg olja c:a 1.8 kg
medelgoda stenkol, d. v. s.
att av 1 kg olja
avdunstas c:a 11 kg
överhettad ånga mot 6 kg
vid stenkolseldning.
Oljan insprutas i
eldstaden genom en
eller flera s. k. bränn are
med tillhjälp av
pressluft eller ånga. Det
senare är vanligast.
Brän-narna kunna hava
runda (rundbrännare) eller
rektangulära
(jlatbrän-nare) kanalareor.
Brän-nare av senare typen
hava svag sugverkan, och dessa böra därför placeras lågt, så att oljan av sin tyngd
strömmar till. Flatbrännare av typen Sheedy, Boden-Ingles och Booth användas
mycket i Amerika. I Tyskland förefinnas flatbrännare av typ Sussmann.
Flatbränna-ren är försedd med tvenne kanaler — typ Booth dock med tre, därav en för luft. I den
övre kanalen inledes oljan, vilken insprutas och sönderdelas av den genom nedre
kanalen inblåsta ångan. Oljetillförseln regleras med ventiler, insatta i rörledningarna.
Rundbrännarna äro injektorformade, och oljan insprutas i eldstaden genom ångans
injektorverkan. Ångan inblåses antingen vid brännarens mitt, då oljan inledes i den
yttre ringformade kanalen, eller omvänt.
I brännarna förbrukas 3 till 5 % av den i pannan alstrade ångmängden.
Användes olja som tillsatseldning (partiell oljeeldning), måste brännarna placeras
vid bakre eldstadsgaveln på erforderlig höjd över den fasta bränslefyren. Vid eldning
med enbart olja (juliständig oljeeldning) kunna brännarna antingen utmynna i
eldstaden genom en plåt i eldgtadsöppningen eller placeras vid underkanten av främre eller
bakre eldstadsgaveln. De eldstadsväggar och plåtar, som bestrykas av sticklågor från
brännarna, skola väl skyddas med eldfast tegel.
I fig. 562—563 visas en i Amerika använd anordning för eldning med olja.
Olje-behållaren är placerad på tendern, och i behållaren är inlagt ett värmeelement för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
