Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångturbiner - Olika ångturbintyper för stationära anläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
ÅNGTEKNIKEN.
täljer, vilka i stort sett tendera att bliva ganska enhetliga för olika slag av
ak-tionsturbiner.
Figur 601 visar en ovanligt stor AEG-turbin, Den arbetar med 1 000 varv/min.
och utvecklar 50 000 kW. Figur 602 visar turbinhusets överhalva i traverskranen. Vi
se av figuren även mellanväggarnas konstruktion. Dessa mellanväggar äro delade i
horisontalplanet och följa överhalvorna med turbinhusets överdel vid dennes
upplyftande. Vi se även ledskenorna, vilka ingjutas i mellanväggarna. I dessas mitt
inläggas tätningsringar, vilka hindra att någon större mängd ånga läcker fram från den
ena kammaren till den nästfoljande. Följande siffror giva en uppfattning om denna
jätteturbins dimensioner:
Antal turbinhjul 10 st.
Hjuldiameter 3 400—3 800 mm.
Skovelhastighet 180—200 m/sek.
Axelns tappdiameter 600 mm.
Ångturbingeneratorns vikt c:a 475 ton.
Turbinrotorns vikt c:a 49 ton.
Generatorrotorns vikt c:a 106 ton.
Ytkondensorns vikt c:a 200 ton.
Ytkondensorns kylyta c:a 6 000 m2.
Rateau’s turbin. Professor A. Rateau i Paris är, som förut framhållits, en av
föregångsmännen på ångturbinområdet. Redan på 1890-talet utarbetade han en konsekvent
genomtänkt aktionsturbin med uteslutande enkransiga turbinhjul. De första
konstruktionerna karakteriserades av ett
mycket stort antal (ända
till 36 st.) hjul,
fördelade på tvenne
turbin-hus för att ej erhålla
för grova
axeldimensioner. Rateau ansåg sig
nämligen kunna utläsa
ur sina många
experimentella undersökningar, att förlusterna
skulle minskas genom
användande av relativt
låga
strömningshastig-heter och således även
låga periferihastigheter.
Han slog emellertid så småningom in på samma väg som alla andra
turbinkonstruk-törer, d. v. s. minskade antalet turbinhjul och ökade deras periferihastighet.
Så småningom tvingades Rateau och hans licensfirmor att även acceptera
hastig-hetsserier vid första turbinhjulet. Man kan av denna utvecklingsgång tydligt se den
parallellisering av de olika typerna, som kännetecknar det sista årtiondets utveckling.
Skillnaden mellan de olika tillverkningarna reducerar sig mer och mer till detaljer, till-
Fig. 603. Det yttre av en Oerlikonturbin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
