- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
583

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraftcentraler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅNGANLÄGGNINGAR. KRAFTCENTRALER.

583

förbrukas således för uppvärmning av pannans vatteninnehåll, järn- och murmassa.
Dessa avkylningsförluster kunna vid ofta återkommande avställningar representera
ganska betydande värmemängder.

Undersökningar rörande dessa förlusters storlek hava utförts på några olika håll.
Överingenjör Guilleaume i Berlin gjorde sålunda omkring år 1915 en mängd prov
med tvenne vattenrörpannor av olika typ och utrönte bl. a. deras verkningsgrad, dels
omedelbart efter en viss tids driftavbrott, dels sedan pannorna varit i drift vissa
timmar efter uppeldningen. Det visade sig då, att verkningsgraden omedelbart efter
pannans uppeldning blev väsentligt lägre än i fortfarighetstillstånd. Om således pannan
togs i bruk efter t. ex. 12 timmars avbrott, erhölls endast 60 % verkningsgrad
omedelbart efter uppeldningen, gentemot 82 % i fortfarighetstillstånd. En stor del av
bränslevärmet alstrade då ej ånga, utan förbrukades för att uppvärma den genom avbrottet
avkylda murmassan. Det visade sig även dröja ganska länge innan ovannämnda
normala verkningsgrad uppnåddes, d. v. s. innan fortfarighetstillstånd inträdde. I
ifrågavarande fall tog det sålunda mer än 10 timmar, och om driftavbrottet varat längre än
12 timmar sjönk verkningsgraden ytterligare, och tiden, innan fortfarighetstillstånd
inträdde, utsträcktes längre.

Ovannämnda undersökningar framhäva således faran av att onödigtvis sätta en panna
ur drift. Förutom det att verkningsgraden under flera timmar efter pannans förnyade
användande är lägre än den normala, sjunker ångtrycket under en dylik
avställnings-period, och en viss mängd bränsle åtgår därför att ånyo få upp trycket.

Liknande undersökningar hava år 1921 utförts vid Vattenfallsstyrelsens
ångkraft-central i Västerås. Försöken utfördes så, att kolmängden för uppeldningen och de första
6 timmarnas drift uppmättes, dels när pannan före uppeldningen varit fullständigt kall,
dels när den endast stått avställd ett visst antal timmar och därvid ej hunnit helt
avkylas. Resultaten gingo i fullständigt • samma riktning som Guilleaumes.

Dessa uppeldningskostnader och förluster genom reducerad verkningsgrad sänka
naturligtvis det ekonomiska driftresultatet. Undersökas de årsresultat, vilka olika
ångkraftcentraler uppnå, skall man även finna, att bränsleförbrukningen pr kWh
överstiger provresultatet med vanligen 25—-50 % och mången gång ändå mera. En del av
denna höjning härrör från ångturbingeneratorn på grund av dess variabla belastning,
men större delen beror på ångpannerummets reducerade genomsnittsverkningsgrad.

Ångpanneanläggningens varierande belastning medverkar även till försämringen
av ekonomien. Pannverkningsgraden sjunker i allmänhet med minskning i belastningen.
Denna sänkning är högst olika, beroende på eldningsapparaten och skötseln. Det är
sålunda ej ovanligt att verkningsgraden vid halv ångproduktion sjunker 5—8 % och
vid fjärdedels ångproduktion mer än 20 %. Vid väl skött panndrift kan dock denna
sänkning högst betydligt reduceras. Ovannämnda förhållande medför emellertid i alla
händelser en stegring i bränsleförbrukningen pr kWh i den mån dygnsvariationerna i
uttagen ångmängd äro stora.

Vattenrörpannan är den enda lämpliga ångpannetypen i ångkraftcentraler. Den
kan byggas i stora enheter, tager det minsta utrymmet, är relativt snabbuppeldad och
kan konstrueras för tillräckligt högt ångtryck. Svårare är valet av vatten rörpannetyp.
Ar det fråga om en mindre, relativt kontinuerligt arbetande ångcentral med kolbränsle,
torde den vanliga vattenrörpannetypen med långsliggande överpannor och tillhörande
tegelskorsten visa sig lämpligast. Har åter ångcentralen reservkaraktär, varvid det
alltså gäller snabb igångsättning och hög ångproduktion för minsta möjliga utrymme och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free