Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraftcentraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
ÅNGTEKNIKEN.
dels för att få riklig mängd kylvatten till kondensorerna. I vissa fall kan det dock visa
sig lämpligare att lägga densamma inuti landet, t. ex. om den baseras på förbränning
av bränsle från viss fyndort. Den bör då förläggas så nära bränsle tillgången som möjligt,
och man får finna sig i att kylvattentillgången blir ringa. Sålunda hava en del nyare
tyska ångkraftcentraler förlagts nära brunkolsfyndigheter. Bränslet forslas då
direkt från gruvan till centralen. Så ock i Sverige. En ångkraftcentral har lagts vid
Nyvång i Skåne för att komma så nära vissa avfallstillgångar från Höganäsbolagets
kolproduktion som möjligt.
Man bör alltid reservera ett större område för ångcentralen än som man anser sig
omedelbart behöva. En viss reserv måste nämligen alltid finnas för utvidgning och
till utrymmen, vilka ej voro påtänkta vid den första planläggningen.
Ångkraftcentralens väsentligaste delar äro följande:
Ängpannehus, innehållande ångpannor med tillbehör, hjälpmaskiner, rörledningar,
cisterner m. m.
Ångmaskinhus, inrymmande ångturbingeneratorer, kondensorer med pumpar,
rörledningar m. m.
Instrumenteringsbyggnad, transformatorer, m. m.
Bränsleförråd, bränsletransport.
Verkstad, förråd, kontor, m. m.
Dessa olika byggnader få ej läggas planlöst på området, utan böra organiskt
sammanfogas till ett gemensamt helt. Man måste härvid taga särskild hänsyn till att
bränslet förflyttas kortaste väg till förrådet och därifrån till eldstäderna, liksom även att
kylvattenledningarna bliva så korta och raka som möjligt.
Vi skola här nedan stanna litet vid några av ovannämnda delar och särskilt vid
ångpannehuset och ångmaskinhuset.
Ångpannehuset. Planläggandet och driften av ångpanneanläggningen med
dess hjälpmaskiner innebär en ganska svår uppgift, men är på samma gång en av de
tacksammare. Man kan nämligen genom klokt val av ångförhållanden, ångpannetyper,
lämpligaste drift för hjälpmaskineri, väl anordnade rörledningar, m. m., ofta göra
väsentliga besparingar, såväl i anläggningskostnader som även i driftkostnad. Man kan
likaledes vinna betydande driftbesparingar genom noggrant och skickligt övervakande
av driftens olika detaljer.
Ångpanneanläggningen fick förr tämligen sköta sig själv. Man lade då ned all
omtanke på maskinanläggningen och sökte energiskt pressa ned dess ångförbrukning till
den lägsta möjliga, under det att ofta många gånger dessa besparingar förslösades i
pannrummet. Under de senaste årtiondena hava dock förhållandena ändrats ganska
radikalt. Man har fått upp ögonen för de besparingar, vilka kunna åstadkommas i
pannrummet, och hela ångpannehuset har undergått en renässans, som ej ännu på
länge torde kunna anses avslutad.
Det var emellertid ganska naturligt att ångpannerummet kom i efterhand. Frågan
ligger nämligen mycket svårare till för detsamma än för t. ex. ett maskinrum med
ång-turbiner. Vid dessa kan man följa den totala och den specifika ångförbrukningen under
hela drifttiden, och när driften är slut förbrukas ingen ånga. Vid förnyad startning åtgår
endast en ringa ångmängd till uppvärmning. Frågan ligger helt annorlunda till för
ångpannorna. När en ångpanna avställes innehåller den ackumulerad i murverk, vatten
m. m. en högst betydande värmemängd, som endast så småningom försvinner genom
utstrålning. Vid förnyad påeldning skall ovannämnda värmemängd ersättas, och bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
