Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraftcentraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 ÅNGTEKNIKEN.
till är huvudsakligen tvåfaldig. Dels erhålles med desamma rent matarvatten, dels
blir luftpumparbetet det minsta möjliga i förhållande till uppnått vakuum.
Ångturbiner finnas, såsom vi tidigare visat, av en mängd olika konstruktioner och
tillverkningar. Någon bestämd typ, som bör föredragas framför andra, kan ej påvisas.
Valet i varje särskilt fall beror i mycket på pris, ånggarantier och det renommé, som
olika ångturbinfirmor lyckats förvärva sig i det land, där anläggningen utföres. Den
ledande ingenjörens personliga uppfattning, erfarenhet och sympati spela naturligtvis
här in i ej obetydlig grad.
Ångturbingeneratorns varvantal är beroende av växelströmmens periodtal. Är
detta 50 per sekund, är 3 000 varv per minut det högsta möjliga, i det att generatorn då
blir 2-polig. Vid 25 perioder är maximala varvantalet 1 500 per minut, o. s. v.
Ång-turbinens pris och i viss mån även ångförbrukning äro beroende av varvantalet och på
så sätt, att pris och ångförbrukning ställa sig gynnsammare vid högre varvantal än vid
lägre. Man söker därför nästan alltid använda tvåpoliga generatorer. 50 perioder är i
Europa den vanliga frekvensen och 3 000 varv pr minut därför standard för de flesta
ångturbiner. Vi hava i det föregående (vid behandlingen av ångturbinerna) framhållit,
att man emellertid ej kan bygga huru stora ångturbingeneratorer som helst för dessa
maximala varvantal. Såväl ångturbinen som generatorn lägga hinder i vägen härför.
Tidigare var sålunda 2 000 kW den största effekten för 3 000 varv. Numera har man
genom förbättrade konstruktioner och högvärdigare material lyckats uppdriva denna
effekt till 15 000 kW. Denna starka utveckling har i hög grad bidragit till att nedbringa
anläggningskostnaden pr kW räknat. Vid större enheter än 15 000 kW, liksom även
vid 25 perioder, måste varvantalet sänkas till vanligen 1 500 pr minut. Vid små och
medelstora enheter och 50 eller 25 perioder kan man även tillgripa utväxling mellan
ångturbin och generator och på så sätt minska turbinens tillverkningskostnad med
samtidig minskning i ångförbrukningen.
Antalet ångturbinaggregat bör väljas så litet som möjligt. En 5 000 kW
ångtur-bingenerator med kondensoranläggning blir sålunda billigare i anskaffning och erfordrar
mindre utrymme än 2 st. 2 500 kW ångturbingeneratorer med var sin
kondensoranläggning. En ångkraftcentral bör dock naturligtvis ej planläggas med endast ett
aggregat, utom möjligen för sådant fall att anläggningen är av ren reservtyp. Minst tvenne
aggregat böra därför i normala fall väljas och helst identiskt lika, så att antalet
reservdelar blir minsta möjliga. Ångturbinen besitter en mycket betydande
överbelastnings-möjlighet. Man utnyttjar detta vanligen på så sätt, att hela ångturbingeneratorn
beräknas tåla intill 40 % överbelastning och detta helst i kontinuerlig drift. En
ångkraftcentral med t. ex. 10 000 kW belastningsspets utrustas lämpligen med 2 st. 5 000-—-7 000
kW enheter. Härigenom vinnes möjlighet att med endast ett aggregat kunna täcka
åtminstone större delen av maximibelastningen, vilket har betydelse om det ena
aggregatet skulle stå under tillsyn eller reparation. Det är naturligtvis även viktigt, och
vid kommunala centraler nödvändigt, att jämte de för normal drift beräknade
aggregaten ytterligare installera åtminstone ett reservaggregat.
Varje ångturbin bör hava sin egen kondensoranläggning. Centralkondensortypen
har numera fullständigt försvunnit, i mycket beroende på vikten att erhålla högsta
möjliga vakuum i ångturbinavloppet. Kondensorn placeras i en undervåning, rakt
under turbinen, och med rymligt och kort avloppsrör från densamma.
Kondensorpum-parna sammanföras, i den mån detta kan ske, på gemensam bottenplatta och drivas
vanligen elektriskt. Ångturbindrift förekommer även, men mera undantagsvis för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
