Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Varmluftsmaskinen, av Edvard Hubendick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
VARMLUFTSM AS KINEN.
Fig. 789. John Ericsson.
1826
Man måste beundra denna maskin; densamma stod, vad principerna beträffa, på
höjden av den tekniska fulländning varmluftsmaskinerna uppnått och det dröjde länge
innan de följande konstruktionerna nådde samma höga ståndpunkt; detta trots att
den konstruktör, som efter bröderna Stirling verkligen gjort en insats på detta område,
var en av den moderna teknikens främste.
Det var en för mekaniska problem intresserad ung svensk löjtnant, som omkring
1822 angrep detta problem, i det han ville åstadkomma en mera bränslebesparande och
mindre farlig maskin än dåtidens ångmaskiner. Han sade sig därvid, att om man
skiftesvis insläppte och avstängde själva eldslågan till och från ett rum, motsvarande
ång-cylindern i en vanlig ångmaskin, skulle man därigenom erhålla en rörelsekraft, som borde
vara lika användbar som ångans men därjämte hava företrädet av att åstadkommas
på kortare tid och med mindre bränsle. Han
förfärdigade en modellmaskin, och de försök
som utfördes med ved såsom bränsle gåvo
så tillfredsställande resultat, att de bästa
förhoppningar berättigade till ett fortsatt
arbete på problemet och försöken med
eldnings-maskinen blevo bestämmande för den unge
löjtnantens hela framtid. Hans namn var
John Ericsson. Innan vi i detalj skärskåda
John Ericssons varmluftsmaskin, skola vi ägna
en kort blick åt hans liv och strävanden i
vad det sammanhänger med denna maskin.
John Ericsson insåg snart att det skulle
bliva honom svårt att i det då föga
industrialiserade hemlandet föra fram sin maskin
och att platsen därför vore den dåtida
maskinteknikens hemland, England, dit han
även begav sig våren 1826. Ehuru alltid
varmt tillgiven Sverige, återsåg han aldrig
efter denna tid sitt fädernesland.
Utkommen till England förevisade han sin
eld-ningsmaskin, vilken väckte rätt mycken
uppmärksamhet, men tyvärr ville maskinen ej gå med engelska stenkol, varför
förbättringar måste göras. Emellertid kom Ericsson att under en följd av år ägna sig åt
andra intressen än eldningsmaskinen, varvid hans verksamhet dock alltmer
koncentrerades på mekaniska problem. Men sin eldningsmaskin glömde han ej, med densamma
sysselsatte han sig under hela sin levnad, och det program han uppgjorde för densamma
gäller för motortekniken än i dag. Han ville med den ej blott framställa en
bränslebesparande och ofarlig maskin. Han insåg vilken betydelse en dylik skulle hava för
hantverket, i det att den skulle förse människan med ett energitillskott som skulle
befria henne från det tyngre arbetet och överlåta åt människan det för henne egenartade
intelligenskrävande arbetet. Han insåg att de stenkol, som användes för ångmaskinernas
drivande, med den utveckling av industri och samfärdsel som då börjat, ej skulle räcka
i en obegränsad tidrymd, varför det vore viktigt att genom bränslebesparande
anordningar skjuta den tidpunkt, då kolen vore slut, så långt bort i framtiden som möjligt.
Han ville slutligen redan nu finna den väg på vilken utvecklingen med sitt ständigt
steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
