- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
638

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Varmluftsmaskinen, av Edvard Hubendick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

638

VARMLUFTSMASKINEN.

att återföras till ångpannan för att biträda med att leverera ny ånga. Men förhållandet,
att värmet på detta sätt oupphörligt åter bliver latent i ångmaskinen, visar att principen
är en direkt felplacering av värme vid produktion av mekaniskt arbete.

»Vid eftertänkande över värmets natur blir det självklart, att det ej finnes något
i dess egenskaper som hindrar en en gång alstrad, given kvantitet att producera en
oavbruten och endast obetydligt avtagande kraft vid dess utvidgande verkan; om fluida
inneslutna i ett kärl, skilda av en metallisk mellanvägg, med en genomgång vid vardera
änden, upphettas vid ena änden och sedan sättas i rörelse i varandra motsatt riktning,
komma deras smådelar, blott och bart av överföringen av samma värme genom den
metalliska mellanväggen, att i oavbruten följd tillbakakasta varandra med större kraft
allt eftersom de närma sig den värmda änden och med gradvis mindre kraft allt
eftersom de närma sig den kalla änden av kärlet; eller, med andra ord, fluida, vilka cirkulera,
komma att oupphörligt utvidga sig då de äro vid ena änden och sammandraga sig då de
äro åt andra änden av kärlet. Vid caloricmaskinen, bestående av en särskild
kombination av kolvar och ventiler, är denna ständiga utvidgning och sammandragning
använd för att giva rörelse och kraft till maskinen, utan att erfordra något som helst annat
tillskott av värme eller bränsle än det som erfordras för att ersätta förluster, orsakade
genom utstrålning, och förluster av värme, vilka äro orsakade av den omständigheten,
att substanser, vilka äro i ett komprimerat tillstånd, ej hava en så stor värmekapacitet
som då de äro mindre täta.

»Det kärl i vilket överföringen av värmet verkställes kallar uppfinnaren
Regenerator’, eftersom inuti detta kraft må sägas bliva så till vida regenererad att dess
upphov, värmet, som i tidigare maskiner oupphörligen förslösats, blir i denna apparat
konserverat eller tvingat tillbaka för att utföra samma tjänst om igen.

»Av den beskrivning som följer kommer det att bliva påtagligt att drivmedlet eller
det cirkulerande mediet i caloricmaskinen kan bestå av olika luftformiga ämnen eller
fluida med stor värmeutvidgning. Men atmosfärisk luft kommer troligen i praktiken att
befinnas bliva den lämpligaste, ty för den händelse apparaterna skulle råka bliva läck,
kunna förlusterna, som därvid uppstå, lätt ersättas genom att taga erforderlig ny tillförsel
från atmosfären.

»Den bifogade framställningen av maskinen (fig. 790) har med avsikt arrangerats så
att den kan giva en tydlig idé om caloricmaskinens principer och verkningssätt i en
bild.

»Den lämpliga platsen för regeneratorn och kylapparaten skulle naturligtvis vara
vid sidan av maskinen. A är en regenerator, bestående av ett cylindriskt kärl, slutet
vid ändarna av plåtar BB; genom dessa plåtar passera ett antal små tuber C, från ena
änden till den andra, slutande i huvarna D och E, och bildande en fri kommunikation
mellan dem, men på intet vis kommuniserande med huvuddelen av regeneratorn. Ett
antal skiljeplåtar b dela regeneratorn i kamrar, och dessa kommunicera därigenom,
att segment äro bortskurna alternerande på plåtarnas övre och undre sidor. Tuberna C
äro även utrustade med skiljeplåtar eller små metallskivor, placerade i motsatt riktning
mot varandra.

»F är maskinens arbetscylinder, kallad den varma cylindern, och G är en mindre
cylinder, kallad den kalla cylindern. Den senare upptager luften som avgår från den
förra, för att sedan driva densamma tillbaks igen för varje kolvslag, därvid matande
arbetscylindern och upprätthållande en ständig cirkulation av luften (eller vilket
driv-mediet må vara), samtidigt besörjande en ständig överföring av värmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free