Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Varmluftsmaskinen, av Edvard Hubendick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN ERICSSONS VARMLUFTSMASKIN.
649
maskinens brister, sökte finna nya vägar för varmluftsmaskinens fullkomnande.
Åtskilliga förslag å öppna varmluftsmaskiner, med eller utan regenerator, framkommo
därför under de närmaste åren utan att dock medföra några väsentliga förbättringar.
Den form John Ericsson givit
varmluftsmaskinen blev emellertid tämligen
oförändrad. Först när Lehmanns
maskin, utgående från John Ericssons, men
sluten, framträdde 1868, hava vi att
anteckna ett nytt, verkligt framsteg på
detta område. Från denna tid äro även
de öppna varmluftsmaskinerna
försvunna och de slutna behärska helt
området på grund av att dessa
medgiva en förbättrad bränsleekonomi.
Den maskin som därvid först framträdde var konstruerad av Lanbereau, men
den konstruktion som erhållit största användning härstammar från W. Lehmann. Dess
anordning framgår av den schematiska skissen, fig. 800. Maskinen har en vattenkyld
öppen arbetscylinder A, i vars förlängning är fästad en i sin yttre ände sluten cylinder
B, vilken uppvärmes från en eldstad C. I arbetscylindern rör sig arbetskolven D och
innanför denna den mycket långa matarkolven E, vars diameter är 5 å 10 mm mindre
än cylinderdiametern och som sålunda ej går tätt i cylindern.
För att minska denna långa kolvs friktion uppbäres densamma
av ett par rullar. Arbetskolven var vanligen tätad i cylindern
medelst en läderkrage. Huru kolvarna äro förbundna med
vevaxelns vevtappar skall här ej beskrivas. Resultatet blir emellertid
den relativrörelse som återgives av kroklinjerna i fig. 801 och
arbetsdiagrammet i fig. 802. Utgå vi från arbetskolvens ställning
längst ute i cylindern, se vi att matarkolven då gått ungefär en
tredjedel av sitt slag in i cylindern. Båda kolvarna röra sig
sålunda till en början inåt i cylindern. Därvid borde kompression
av den i cylindern inneslutna luften uppstå. Så blir emellertid till att börja med ej fallet
på den grund, att då matarkolven rör sig in i den upphettade cylindern den där stående
luften måste passera förbi kolven till det yttre cylinderrummet, därvid avgivande sitt
värme till kylvattnet i arbetscylinderns mantel. Trots sålunda att cylindervolymen
minskar kommer trycket i cylindern att till en början sjunka på grund av denna
avkylning, så som av diagrammet framgår. Först så småningom inträder en tryckstegring,
vilken blir så mycket hastigare sedan matarkolven vänt
och börjat gå utåt, ty då strömmar luften tillbaka till
den varma cylindern och uppvärmes, varigenom
tryckstegringen ökar ej blott på grund av arbetskolvens
kompression av luften utan även på grund av luftens
uppvärmning. När arbetskolven nått sitt innersta läge har
trycket nära nog nått sitt maximum. Arbetskolven börjar
nu gå utåt, varvid matarkolven redan tillryggalagt cirka en tredjedel av sitt slag utåt..
Luften strömmar nu åter förbi matarkolven och uppvärmes, varigenom trycket förblir
högt trots att arbetskolven rör sig utåt och arbete avgives. Först när matarkolven
åter vänt och arbetskolven närmar sig sitt yttre läge inträder en snabb trycksänkning.
Fig. 800. Lehmanns varmluftsmaskin.
Fig. 801. Kolvrörelsen
vid Lehmanns
varmluftsmaskin.
Fig. 802. Diagram från
Lehmanns varmluftsmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
