Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorns utveckling till 1876 - De första förslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
Fig. 812. Papins
explosionsmaskin.
Fig. 813. Hautefeuilles direktverkande
explosionsmaskin sådan vi kunna föreställa oss
densamma efter hans beskrivning.
rade vid dessa försök något så när, men man ansåg dess skötsel så farlig att den ej kom
till användning. Maskinen beskrevs emellertid i en avhandling »In majorem Dei gloriam»
1687, varigenom försöket blev känt i vida kretsar.
Sannolikt har abbé Jean de Hautefeuille icke varit
okunnig om Huygens’ försök då han i ett brev av 4 aug.
1678 redogjorde för en av honom uppfunnen värmemotor.
Måhända var han även en av de andliga stormän som
vistades vid hovet och där fått sinne för det himmelrike
som kunde vinnas redan i detta livet och till vilket väl
borde höra en skön trädgård med svalkande springbrunnar.
Det av Hautefeuille framställda förslaget skiljer sig
från Huygens’ egentligen endast däri att han velat arbeta
utan kolv eller riktigare velat använda vattnet som kolv.
Maskinen skulle bestå av ett rör med klaffar. I detta skulle
en krutladdning förbrännas. De vid förbränningen alstrade
gaserna av övertryck fingo utströmma genom en klaff i
rörets övre del. De kvarvarande gaserna avkyldes
därefter och den yttre luften tryckte genom en i rörets undre
del under vattenytan belägen klaff vatten upp i röret. På
en viss höjd kunde därefter en del av vattnet avtappäs. Vi kunna lätt föreställa oss
även denna maskins ungefärliga utseende, fig. 811. Genom t. ex. en skruv i rörets övre
slutna del infördes krutet och antändes, varefter gaserna bortgingo genom den övre
klaffen. Då atmosfärtryck blev rådande i röret stängdes denna klaff och då avkylning
inträdde trycktes vatten upp genom klaffen i
rörets botten till en punkt över den övre klaffen.
Om nu skruven åter öppnades för införande av
ny krutladdning så utrann samtidigt det vatten
som stod över den övre klaffen genom denna.
Sedan ny krutladdning införts kunde förloppet
återupprepas. Förslaget är onekligen ett slags
»Kolumbi ägg». Hautefeuilles förslag synes
emellertid ej alls hava kommit till utförande.
Sedan Huygens’ assistent Papin lämnat
denne och en del år vistats i London blev
han, på kallelse av Lantgreven av Hessen,
professor i Marburg. På lantgrevens
uppmaning konstruerade han där en förbättrad
modell av Huygens’ krutmaskin. Denna
modell, fig. 812, skulle arbeta på följande sätt:
En cylinder A av mässing, 400 mm lång och
130 mm i diameter, var försedd med en rörlig,
ringformig kolv B, vars öppning täcktes av
en ventil C. Kolven hängde i ett tåg som
löpte över två rullar och i sin andra ände
uppbar den vikt som skulle lyftas av maskinen. Vid cylinderns botten var anbragt
en tändskål D, i vilken krut inlades för maskinens drivande. Denna hölls av en
vikt-belastad hävarm underifrån pressad mot cylinderbottnen. Vid krutets antändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
