Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Allmänna strävanden under 1880-talet och början av 1890-talet - Den konstruktiva utbildningen av lysgas-, bensin- och fotogenmotorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄVANDEN UNDER 1880—1890-TALEN. KONSTRUKTION.
709
I och med att slidstyrningen ersattes med ventilstyrning blev tändningen med låga
ej längre möjlig att bibehålla. I stället kommo dels tändröret, dels magnetoelektriska
tänd-ningar till användning. Vi skola närmare studera dessa i ett följande kapitel.
Vid höjning av kompressionen steg även kompressionstemperaturen. Härigenom
blev gasluftblandningen känsligare för antändning vid oriktig tidpunkt genom varma
partier i kompressionsrummet. Detta krävde det mest omsorgsfulla genomkonstruerande
av cylinderlock och cylinder med tillbehör i avseende på jämn godsstyrka och sådan
förning av kylvattnet att alla ytor blevo väl kylda.
Tidigare är omnämnt att redan Lenoirs
maskiner drevos med bensin. För
bensindriften erfordrades emellertid någon
anordning för det flytande bränslets
överförande i ång- eller gasform.
För att emellertid bensinmotorn skulle
kunna erhålla en allmännare användning
var det nödvändigt att väl genomarbeta de
av bränslets säregna egenskaper betingade
anordningarna. Dessa bestodo däri att det
flytande bränslet måste överföras till en
brännbar gasluftblandning med
förbrän-ningsluften, och även tändningen ordnas för
att kunna ske utan hjälp av annat bränsle.
Den senare frågan löstes med
tändröret och den elektriska tändapparaten.
Den förra frågan löstes med hjälp av
förgasningsapparater så ordnade, att
för-bränningsluften fick bubbla genom
uppvärmd bensin i ett därför särskilt
kon–struerat kärl och mätta sig med
bensinånga. Många olika konstruktioner av
sådana förgasningsapparater uppstodo, alla
i princip lika. Exempel å en sådan
återgives i fig. 897 och 898. I en sluten
be
hållare A finnes en kvantitet bensin. Genom röret B suger motorn sin laddning
från behållaren, varvid den yttre luften inströmmar genom röret C och spalten D
samt bubblar upp genom bensinlagret, därvid mättande sig med bensinånga. Behållaren
är omgiven av en mantel E, till vilken motorns varma kylvatten flyter och avgiver en
del av sitt värme till bensinen för att därefter avrinna. Behållarens botten är även
försedd med ett rum F, genom vilket motorns heta avloppsgaser kunna ledas, varvid
de inkomma genom röret G och utgå genom H. Genom omställning av kranen kunna
de även gå direkt från G till H utan att passera rummet F. Båda uppvärmningsanord
ningarna äro gjorda för att tillföra nödigt värme för bensinens överförande till ånga.
För fyllning av behållaren finnes en kran J, till vilken en påfyllningsledning kan skruvas.
För utsläppning av luft under påfyllningen tjänar kranen K. För att observera hur
högt bensinlagret står i behållaren är en flottör med stång anordnad. För förebyggande
av explosionsfara finnas åtskilliga säkerhetsanordningar. På det att en yttre låga ej
skall kunna fortplanta sig in i behållaren är luftinsugningsrörets mynning L försedd
Fig. 897 och 898. Deutz’ bensinförgasare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
