Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Allmänna strävanden under 1880-talet och början av 1890-talet - Dieselmotorns framträdande - Rudolf Diesel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄVANDEN UNDER 1880—1890-TALEN. DIESELMOTORN. 715
delarna samt att realiserandet av dylika avsteg ofta medföra oövervinneliga mekaniska
svårigheter. Trots de eftergifter Diesel måst göra hade han dock fört tekniken ett stort
steg framåt. De dåtida förbränningsmotorernas verkningsgrad översteg ej 20 % och
olj emotorernas var lägre. Med ett slag höjde Diesel oljemotorns verkningsgrad till 26 %.
Detta yar en högst betydande insats.
Många svagheter vidlådde emellertid alltjämt dieselmotorn. Vi återkomma senare
till maskinens vidare utveckling.
Rudolf Diesel.
De förtjänster Diesel inlagt i förbränningsmotorns utveckling och vilka resulterade
i den efter honom uppkallade motorn hava blivit i hög grad omstridda och givit upphov
till en hel litteratur för och emot. I samband med några ord härom må vi även betrakta
denne mans tragiska livsöde.
Rudolf Diesel föddes 1858 i Paris av tyska föräldrar och uppväxte under ekonomiskt
mycket blygsamma förhållanden. Efter avslutade skolstudier genomgick han
industriskolan i Augsburg och tekniska högskolan i München. Efter avlagd examen blev han
assistent hos prof, von Linde samt biträdde därvid vid utarbetandet av Lindes
kyl-maskin. Därefter bosatte han sig i Paris såsom konsulterande ingenjör för kylmaskiner
och bryggerianläggningar till 1890, då han återvände till Tyskland.
Diesel berättar huru han vid åhörandet under studietiden av prof. Lindes
föreläsningar i termodynamik vid behandlingen av den carnotska cirkelprocessen och de
reflexioner, som föreläsaren i samband därmed framförde beträffande olika slag av
värmemotorer och den isotermiska tillståndsförändringens egenskap att förvandla allt
tillfört värme till arbete, noterade i kanten av sitt anteckningshäfte: »Studera om det
ej är möjligt att praktiskt förverkliga isotermen.» Han omtalar vidare huru han efter
avslutade studier övergick till praktisk verksamhet och måste erövra sig en
levnadsställning, men att önskan att förverkliga Carnots idealprocess alltjämt behärskade honom.
»Tanken förföljde mig ständigt», säger han. »På den tiden», berättar han vidare, »såg
man i den överhettade vattenångan alla förhoppningar för förbättring av ångmaskinens
tillgodogörande av värmet. Då jag såsom kylmaskinman var förtrogen med
ammoniak-ånga, övergick jag till att använda överhettad ammoniakånga i stället för vattenånga,
vilken, på grund av att densamma vid normala driftförhållanden var långt avlägsen
från kondensationspunkten, är vida mindre känslig för cylinderväggarnas kylande
verkan. I Lindes isfabrik i Paris inrättade jag ett laboratorium för ett grundligt studium
av överhettade ammoniakångor och ammoniaklösningar ävensom för byggandet av
små ammoniakmotorer med absorption av avloppsångan. De hand i hand därmed
gående teoretiska undersökningarna visade, att för ett rationellt utnyttjande av
överhett-ningsvärmet mycket höga tryck måste användas.
»Dylika högtrycksmedia, vilka dock äro överhettade ångor, befinna sig redan nära
på i gastillstånd. Huru nu de första tankarna uppstodo att ersätta ammoniaken med
en verklig gas, nämligen högt upphettad luft av högt tryck, att i sådan luft successivt
införa fint fördelat bränsle och att samtidigt med förbränningen av de enskilda
bränslepartiklarna låta densamma expandera på sådant sätt att så mycket som möjligt av det
uppkomna värmet övergår till yttre arbete, det vet jag ej. Men av den ständiga jakten
efter det eftersträvade målet och av undersökningarna över tallösa möjligheters olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
