Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Allmänna strävanden under 1880-talet och början av 1890-talet - Rudolf Diesel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
Rudolf Diesel.
förhållanden utlöste sig slutligen den riktiga idén, vilken uppfyllde mig med namnlös
glädje. Efter att på omvägar över ångöverhettningen hava kommit på en särskild sorts
förbränningsprocess, prövade jag denna idé med termodynamikens hjälp och publicerade
denna först rent teoretiska betraktelse i en liten skrift, vilken offentliggjordes år 1893,
14 år efter den nämnda randanmärkningen i föreläsningsanteckningarna.»
Den mer än fyraåriga experimenttidens mödor hava vi redan tagit del av. Den
oavbrutna, våldsamma ansträngningen av alla själsförmögenheter under detta arbete
och den ständiga spänningen hade till följd att Diesels nervsystem tog allvarlig skada.
Ett tungt arbete återstod emellertid efter försökstidens slut i samband med de ständiga
förevisningarna av maskinen i drift för licensspekulanter och andra intresserade,
licensförhandlingar och utarbetande av
konstruktionsritningar för fabrikation av
maskinen. Dessutom skulle nya försök i
olika riktningar, vilka tidigare ej studerats,
företagas samt licenstagarna erhålla nödig
hjälp. Trots att Diesel härför numera hade
en stab av medarbetare, återstod dock
alltjämt för honom att svara för att
motorns många och besvärande barnsjukdomar
övervunnos samt att hjälpa och lugna,
när de olika fabrikanterna stötte på
svårigheter av allehanda slag; ett nervslitande
arbete.
Så småningom stadgade sig
förhållandena. Diesel erhöll tid för välbehövligt
återhämtande av hälsa och krafter, och
licensavgifter till rätt betydande belopp började
inflyta till honom. Han började efter
återvunnen hälsa bearbeta ett par nya
dieselmotorproblem, varom mera sedan. Han måste
även på lämpligt sätt placera de
penningmedel som tillkommo honom. Affärsman
var emellertid ej Diesel; han var idealist,
och då tekniska problem ej sysselsatte hans tankar, sökte han lösa det stora problem,
som kallats arbetarfrågan. Han var därtill blyg och tillbakadragen samt hade svårt
att anförtro sig åt andra. Karakteristiska för honom äro några rader i ett till hustrun
ställt brev, vilket han skrev, då de stora inkomsterna började flyta in. »Det synes mig
som om jag ej vore ägnad till finansman, drömmer redan om huru jag kastar ut
all denna mammon för ett vackert och ädelt ändamål, i varje fall kunna vi nu till att
börja med för andra efter hjärtans lust taga ur penningpungen, börja Du därmed. Jag
skulle vara glad, om Du skötte om sådant, då välgörenhet och hjälpsamhet är kvinnans
speciella gebit, låt oss, om vi bliva rika, aldrig bliva penningmänniskor, låt oss göra
gott, vara välgörande, låt oss förbliva människor, det är mitt längtansrop i detta
rastlösa liv.» Och i samma brev fortsätter han med anledning av att Knut Wallenberg
sagt sig vilja föreslå Diesel till erhållande av Nobelpriset i fysik: »Skulle man föreslå
mig för Nobelpriset — härligt vore det ju — så skulle jag aldrig använda sådana
inkomster för oss, de bleve en grundfond för mitt stora sociala problem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
