- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
719

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Utvecklingen av en del viktiga detalj- och hjälpanordningar - Igångsättningsanordningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DETALJ- OCH HJÄLPANORDNINGAR. IGÅNGSÄTTNINGSANORDNINGAR. 719
skjuter densamma ifrån sig, får man ofta med ett armbrott plikta för sin försummelse.
Har maskinen kommit i gång, frikopplas veven av en skruvformad klokoppling. Vid
något större maskiner plägar ett handtag vara anbragt i svänghjulsringen på sådant
sätt, att detsamma av en fjäder dragés in innanför hjulringens yta, då det släppes. Vid
förtidig tändning har man i det fallet blott att släppa handtaget, varefter det själv
intager ett ofarligt läge.

Då förbränningsmotorerna började erhålla större dimensioner, så att en eller ett par
man ej längre kunde veva dem i gång, blev emellertid igångsättningsproblemet allvarligt.
Någon mekanisk, säkert verkande igångsättningsanordning blev då villkoret för större
maskiners användbarhet. Ett flertal olika förslag hava försökts, till dess slutligen även
här en standardisering inträtt.

Ett uppslag som låg rätt nära till hands var att i maskinens kompressionsrum
bereda en b ränsleluftb landning, vilken genom antändning satte maskinen i gång. För detta
ändamål anbringades vid svänghjulet någon spärranordning, vilken intill ett visst
moment, motsvarande kompressionstrycket på kolven, då denna stod i början av
expansionsperioden, förhindrade maskinens rörelse. På kompressionsrummet fanns vidare
anbragt en liten handpump, med vilken en brännbar blandning av gas och luft
inpumpades. När ett tillräckligt tryck erhållits åstadkoms t. ex. på elektrisk väg tändning av
denna blandning, varvid ett högt gastryck erhölls bakom kolven. Detta utlöste
spärranordningen som fasthöll svänghjulet och maskinen roterade ett par varv, så att
densamma på normalt sätt kunde insuga en gasluftblandning samt komprimera och antända
densamma och sålunda förbliva i gång. Denna igångsättningsanordning och dess många
modifikationer var emellertid ganska osäker, varjämte den blott var användbar vid
gasdrift och möjligen vid bensindrift, men ej alls kunde brukas då fotogen användes
såsom bränsle.

För att erhålla säker igångsättning, oberoende av maskinens och bränslets art, var
det därför nödvändigt att hava tillgång till ett tryckgasmagasin. Lättast lät sig detta
åstadkommas vid den av Diesel konstruerade maskinen, vilken redan för bränslets
in-sprutning hade behov av högkomprimerad luft. Maskinen måste vara utrustad med en
kompressor, vilken var i gång då motorn var i gång. Det erfordrades därför blott att
förutom det s. k. inblåsning skärlet, vilket tjänade såsom tryckluftbehållare för den luft,
varmed bränslet blåstes in i motorcylindern, anordna ett extra tryckluftkärl av
tillräcklig storlek för igångsättningsluft, vilket under maskinens gång uppumpades för att sedan
vid igångsättningen användas.

Vid andra maskiner ställde sig saken något mera komplicerad, emedan dessa ej voro
utrustade med kompressor. Man har därför använt sig av olika tillvägagångssätt. Vid
mycket stora maskiner eller större anläggningar installeras ofta en särskild kompressor,
vilken drives av en mindre för hand igångsättbar förbränningsmotor eller av en
elektro-motor, då elektrisk ström finnes att tillgå. Denna anordning har den stora fördelen att
luft när som helst kan inpumpas i igångsättningsbehållarna. På fartygsanläggningar,
varest behovet av igångsättningsluft är stort vid manöver och där under inga
förhållanden luft får saknas vid sådana tillfällen, finnes därför alltid en separat driven kompressor.
Vid medelstora maskiner förekommer även att man använder sig av den av motorn i
dess cylinder komprimerade luften eller av de förbrända tryckgaserna i cylindern. För
att kunna göra detta fordras särskilda laddningsventilanordningar mellan
motorcylinder och tryckgasbehållare. Det torde vara överflödigt att upptaga plats med
detaljbeskrivning av några dylika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free