Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Allmänna strävanden under 1880-talet och början av 1890-talet - Rudolf Diesel - Utvecklingen av en del viktiga detalj- och hjälpanordningar - Igångsättningsanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
FÖRBRÄNN INGSM OTORN.
utförda vid en så förstklassig verkstad som Maschinenfabrik Augsburg är utan tvivel
säkert, men att försöken förlädes till denna verkstad berodde därpå att Diesel uppsökte
densamma och lyckades intressera dess ledning för sin maskin. Detta var sålunda Diesels
förtjänst. Och utan Diesels outtröttliga arbete under försöksåren hade helt säkert
maskinen ej så snart sett dagen. Vilja vi med mänskliga mått bedöma våra medmänniskors
gärningar måste vi tillskriva Diesel den stora förtjänsten att hava framställt den efter
honom med rätta benämnda motor, vilken i ett slag höjde förbränningsmotorernas
verkningsgrad med 10 %, den motor som ända till i dag haft högre verkningsgrad än någon
annan värmemotor. Han har gjort en lysande insats.
UTVECKLINGEN AV EN DEL VIKTIGA DETALJ- OCH HJÄLP-
ANORDNINGAR.
Det torde nu vara lämpligt att redogöra för den konstruktiva utvecklingen av en
del till olika slag av förbränningsmotorer hörande detalj- och hjälpanordningar, på det
att i det följande upprepningar ej må behöva förekomma.
Igångsättnings anordning ar.
Förbränningsmotorn har den egenheten att den arbetar med bunden energi, vilken
först genom maskinens eget arbete frigöres. Vid en ångmaskin t. ex. hava vi
värmeenergi i form av högtrycksånga, ackumulerad i ångpannan. Maskinen går i gång blott
man öppnar en kran. Vid förbränningsmotorn hava vi energien ackumulerad i kemisk
form och först genom maskinens arbete frigöres denna såsom värmeenergi i form av
högtrycksgaser. Det är därför nödvändigt att först igångsätta förbränningsmotorn
innan densamma kan funktionera.
Det under äldre tider använda sättet, medan ännu förbränningsmotorerna voro
av ringa storlek, var att med hjälp av motorns svänghjul eller en särskild handvev veva
i gång maskinen. Denna metod användes även alltjämt för mindre maskiner. Metoden
innebär emellertid vissa risker, varför nödiga säkerhetsanordningar måste vidtagas.
Vid glödrörständning kunde lätt hända att vid den relativt sakta försiggående
igång-vevningen gasluftblandningen tände under kompressionsslaget. Detta hade till följd
att den som arbetade på veven ej längre orkade övervinna motståndet, utan veven
kastades tillbaka av gastrycket på kolven. Detta kunde medföra högst allvarliga olycksfall.
För att förebygga olyckshändelse vid sådana tillfällen utrustades veven med någon
spärranordning så att densamma vid ett visst maximalmoment urkopplades; den så att
säga »släppte taget» då motståndet blev för stort.
Med den elektriska tandningens införande är den nyssnämnda faran så till vida
överstånden att tändningsögonblicket kan inställas efter behag inom vissa gränser. Vid
igångsättning inställes därför tandningen så att densamma ej kan ske förrän kolven
slutat kompressionsslaget och just börjat expansion sslaget. Därvid kvarstår dock den
risken att skötaren kan glömma att ställa tändningen på »sentändning». Vid mindre
hastigtgående maskiner behöver detta ej innebära någon fara för olycksfall, om blott
iakttages att man vid maskinens igångsättning alltid drager veven till sig. Om man åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
