Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Gasmotorns utveckling till generatorgasmotor - Dawsongasverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTVECKLING TILL GENER ATORG ASM OTOR. DAWSONGASVERKET.
729
ångan, som bildats av det på förvärmarens botten befintliga till viss höjd hållna
vattenlagret, samt går därefter in under rosten i generatorn. Enligt beräkning skulle den
erhållna gasens sammansättning vara: tunga kolväten 0.8, lätta d:o 3.3, koloxid 34.7,
väte 10.5, kväve 50.0 och kolsyra 0.7, allt volymprocent. Motorn tänkte sig H^geman
sålunda, att till en vanlig fyrtaktgasmaskin fogades en liten pump med ett tvågrenat
sugrör. Den ena grenen skulle gå till generatorn
och den andra mynna ut i fria luften. Pumpen
skulle sålunda insuga en blandning av luft och
gas och det för motorn lämpligaste
blandnings-förhållandet inställas medelst ventiler i de två
grenrören. Den insugna blandningen skulle sedan
komprimeras in i en behållare från vilken motorn
för varje sugperiod skulle taga sin laddning.
Denna beskrivning är intressant därför
att den anordning som Hageman föreslår
ännu är fullt modern, blott motorn var
onödigt komplicerad i det att mellankoppling
av pump och behållare ej är erforderlig. Det
skulle emellertid dröja 16 år innan den
före
slagna anordningen blev använd, men då skyndade alla, som vi skola se, att till-,
godogöra sig dess förtjänster. Dessförinnan skulle utvecklingen gå en annan väg sedan
de första försöken några år efter Hagemans uppsats företogos. Hageman säger i sin
lilla skrift, att han ej själv har möjlighet att företaga försök med sitt förslag utan därför
överlämnar sin idé till offentligheten på det andra måtte upptaga densamma.
Hageman var emellertid före sin tid med denna tanke, varför den lämnades obeaktad, och då
tiden var mogen för tankens upptagande, var uppsatsen begravd i tidskriftslitteraturen.
Dawsongasverket.
År 1881 offentliggjorde den engelske ingenjören Dawson erfarenheterna från en
av honom konstruerad apparat för alstrande av en för gasmotordrift lämplig gas. Vi
vilja i det följande ej benämna denna generatorgas utan halvvattengas. Det är även hans
förtjänst att först hava gjort sådan gas användbar för motordrift.
Den av Dawson patenterade apparaten, fig. 928, var av följande konstruktion:
Generatorn A har två koncentriska mantlar. I mellanrummet mellan dem finnes vatten.
Den inre manteln är i sin nedre del infodrad med eldfast material. Ur mellanrummets
B undre del rinner vatten till rörspiralens D undre del, varest det överföres i ångform
av värme från en under spiralen befintlig eldstad. En del av ångan går till rummet’B
genom röret E, som utmynnar över vattenytan. En annan del av vattenångan går till
injektorn F, genom vilken en blandning av vattenånga och luft inblåses under rosten i
generatorn. Ångtrycket i rummet B medgiver vattnet att flyta till rörspiralen D.
Generatorns yttre mantel är isolerad mot värmeförluster. Den i generatorn alstrade gasen
går genom röret G till det lufttätt slutna förlaget H, vilket till en viss höjd är fyllt med
vatten och under vars yta röret G mynnar. Härigenom åstadkommes dels att gasen
på sin väg från generatorn till gasbehållaren måste bubbla genom vattnet och sålunda
tvättas, dels att under den tid, då generatorn ej är i arbete, gas ej kan gå tillbaka från be-
Fig. 927. Hagem ans gasgenerator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
