Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Bensinmotorns utveckling till automobil- och båtmotor - Automobilmotorns utveckling till våra dagar - Förgasaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENSINMOTORNS UTVECKLING TILL AUTOMOBIL- OCH BÅTMOTOR. FÖRGASAREN. 771
strävan till höjda varvtal gällande. För nedbringande av vikten gäller även att
avlägsna allt överflödigt material och att sålunda noga hållfasthetsberäkna motorns alla
delar. Det visar sig då att vissa delar ej kunna göras av så tunt gods som av
hållfast-hetsskäl kan tillåtas, ty utförandesvårigheterna bliva för stora. Den möjligheten
förefinnes då att utföra dylika delar av material som är lätt men som har mindre hållfasthet
än järn. Av denna orsak utföras ofta vevhusen av aluminium. Vattenmantlar
förekomma även av aluminium, men i allmänhet äro desamma dock av samma material,
gjutjärn, som arbetscylindern och man nöjer sig med att göra dem så små som möjligt
och blott kring cylinderns övre del.
Jämsides med denna på vetenskaplig grund och experimentella studier baserade
utveckling har löpt en annan, vilken uppvisat mer eller mindre fantastiska förslag.
Att redogöra för dessa medgiver ej utrymmet.
Förgasaren.
Fig. 1013. Principen för
flottörförgasaren.
En till automobilmotorn hörande del, vilken kräver sitt eget kapitel, är förgasaren.
Redan förut vid behandlingen av gasmotorns utveckling till bensinmotor är redogjort
för den apparat i vilken en brännbar bensinluftblandning framställdes. Denna apparat
benämnes förgasare och den form av densamma som tidigare
beskrivits kallas ytförgasare. Dylika hava utförts i många olika
former, men alltid kvarstodo vissa olägenheter. Som bensin ej
är en enhetlig kropp, utan en blandning av många olika kolväten,
är det påtagligt att vid avdunstning från vätskan de mera
svår-förgasade kolvätena kvarbliva och vätskan i förgasarekärlet
så småningom anrikas på sådana beståndsdelar att till sist
driftstörningar uppstå.
Det var därför ett stort framsteg när genom Maybach’s
uppfinning munstycksförgasaren eller flottörförgasaren trädde i ytför-
gasarens ställe. Principen för denna förgasare framgår av fig. 1013. Från en
bränslebehållare flyter bränslet genom en ledning till ett flottörhus. Tillflödet till detta hus
regleras av en liten ventil i
tilloppsledningen. Denna
ventils ställning åter
bestämmes av en flottör
som flyter i vätskan i
flottörhuset. Flottören
utgöres av en liten av
tunn mässingsplåt lufttätt
hoplödd ask. Stiger
vätskan i flottörhuset
avstänger flottören med
ventilen bränsletilloppet,
sjunker vätskan öppnar
den tilloppet. Vätskan
kan på detta sätt hållas vid en konstant nivå. I luftinsugningskanalen till motorn
är vidare .anbragt ett munstycke, vilket står i förbindelse med flottörhusets vätskerum,
Fig. 1015. Pallasförgasare.
Fig. 1014. Zenithförgasare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
