Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorernas tekniska och ekonomiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBRÄNNINGSMOTORERNAS tekniska och ekonomiska egenskaper.
927
oljan skall vid vanlig temperatur vara lättflytande. Vid oljans avkylning till 8° C., vid
vilken temperatur oljan lämnas orörd en halv timma, få inga större mängder fasta
partiklar avskilja sig. Oljan får ej innehålla mer än 0.2 % fasta, i xylol olösliga ämnen.
Halten av ej brännbara ämnen får ej överstiga 0.05 %, vattenhalten får ej överstiga
1 %, förkoksningsåterstoden får ej uppgå till mer än 3 % och vid destillation skall 60
volymprocent av oljan övergå vid 300° C. Svavelhalten bör vara under 0.3 % och får
ej överstiga 0.7 %. Effektiva värmevärdet får ej vara lägre än 8 800 v.e. pr kg.
Tjäroljor från trädestillation hava väsentligen samma siffror som tjäroljor från
sten-kolsdestillation. Av synnerlig vikt är att dessa, för att kunna användas i
förbränningsmotorer, äro fria från beck och syror.
Bensol är även en produkt erhållen vid torrdestillation av stenkol, och med vilken
man sökt ersätta den dyrare bensinen för automobildrift. Redan från början må dock
anföras att bensol ej utan vidare kan användas i en bensinmotor, utan erfordras vissa
ändringar å motorn och förgasarens injustering för detta bränsle. Även bensolen
tillhör de aromatiska kolvätena. Den går i handeln i en mångfald kvaliteter. Den kvalitet,
som hittills huvudsakligen använts för motordrift, är renad 90-%-ig handelsbensol.
Denna har en sp. vikt av 0.880 å 0.882, en kokpunkt av 80° C. och en flampunkt av +15°
C. samt överdestillerar till 90 % vid 100° C. Oljan består av c:a 7.8 % väte, 91.5 % kol
samt c:a 0.5 % svavel. Dess effektiva värmevärde är c:a 9 600 v.e. pr kg och dess
luftbehov för fullständig förbränning är c:a 10.2 m3 eller 14.2 kg luft pr kg bensol. På grund
av sin höga flampunkt tillhör bensolen eldfarliga oljor av första klass och måste
behandlas med stor försiktighet. Ett av detta bränsles största fel är att det stelnar vid — 4°
C., en temperatur som i den tempererade zonen vintertiden vida underskrides. För att
råda bot härför kunna vissa tillsättningar göras, t. ex. av det bensolen närbesläktade
och vid bensoltillverkning även vunna kolvätet kumol, vilket stelnar vid — 97° C. eller
av bensin, sprit eller annat lämpligt ämne. I Tyskland, varest bensol fått stor användning
för automobildrift, levereras »sommarbensol» vilken ej tål låg temperatur och
»vinter-bensol» som håller sig flytande ned till — 15° 0. Bensol tål en betydligt högre
kompression än bensin, varför i en för bensol byggd motor detta bränsle kan bättre utnyttjas,
emedan motorns termiska verkningsgrad stiger med kompressionen.
Sprit, en blandning av etylalkohol och vatten, torde hava utsikter att även bliva
ett bränsle för drift av automobiler. Den koncentration som därvid visat sig lämpligast
är 95 å 93 %. Dess sp. vikt är omkring 0.80. Sprit av denna koncentration har ett
effektivt värmevärde av 6 040 v.e. pr kg eller 4 870 v.e. pr ht. Etylalkoholen består av 13.1 %
väte, 52.2 % kol och 34.7 % syre och 1 kg 95-%-ig sprit kräver för fullständig
förbränning 8 m3 eller 10 kg luft. Spriten behandlas ur brandfaresynpunkt såsom eldfarlig olja
av första klass. Sprit kan genom enkla ändringar och justeringar å motorn användas i
vilken bensinmotor som helst, men då uppstår en merförbrukning mot bensin på grund
av spritens lägre värmevärde. Då spriten emellertid tål vida högre kompression än
bensin, kan densamma i motorer, från början byggda för sprit, vilka hava hög kompression,
utnyttjas betydligt mera ekonomiskt än i bensinmotorer.
Vi vilja nu överblicka vilka maskiner på grund av sin användbarhet samt vilka
bränslen som kunna träda i konkurrens med varandra.
Vad då först beträffar de stationära motorerna passa lysgasmotorer blott för mindre
behov, varest desamma dock numera nästan utträngts av de elektriska motorerna.
Koksugnsgas-, masugnsgas- och generatorgasmotorer passa däremot för större behov, de
senare även för relativt små behov. Diesel- och tändkulemotorer för råolja, solarolja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
