Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorernas tekniska och ekonomiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
Fig. 1337. Bränsleförbrukningens väsen.
och givet varvantal få densamma att ligga vid så hög effekt som möjligt och dels
slutligen att få bränsleförbrukningslinjen att så nära som möjligt följa tangenten i hela dess
utsträckning, kurvan G2. Ligger nämligen punkten lågt är motorns bränsleekonomi vid
detta belastningsläge, vilket vanligen betecknas såsom dess normalbelastning, god.
Ligger därtill punkten vid en hög effekt så är maskinen i förhållande till sin
normalbe-lastningseffekt i allmänhet billig i inköp, ty inköpspriset är närmast beroende av
maskinstorleken. Däremot blir maskinens
överbelast-ningsförmåga ej så stor. Om slutligen linjen så
mycket som möjligt följer tangenten blir
bränsleförbrukningen nära oförändrad och sålunda
bränsleekonomien god även vid andra
belastnings-lägen än normalbelastningen. Detta framgår av
en jämförelse mellan linjerna för
bränsleförbrukningen pr hästkrafttimma, gr och g2.
Då 1 v.e. motsvarar 427 kgm arbete och 1 hk är 75 kgm pr sekund är det lätt
att räkna ut att 1 hk kontinuerligt avgiven varje sekund under en timma motsvarar
-—60 = 632 v.e. pr timma. Med hjälp av denna siffra och kännedom om bränslets
värmevärde kan verkningsgraden hos maskinen beräknas såsom 632 dividerat med det
antal värmeenheter som det pr hästkrafttimma förbrukade bränslet representerar.
Fördelarna av en bränsleförbrukning enligt G2 i jämförelse med Gr framgår även av en
jämförelse mellan motsvarande verkningsgradskurvor och Den förra ligger högre
och förlöper på en rätt stor sträcka jämnare än den senare.
Idealet vore givetvis att bränsleförbrukningskurvan utginge från axelkorsets
nollpunkt och förlöpte rätlinigt med en ringa lutning. Då skulle bränsleförbrukningen pr
eff. hk och tim. bliva en rät linje parallell med den horisontala axeln, och verkningsgraden
en högt belägen likadan linje. Detta ideal kan ej realiseras. Vi skola undersöka
anledningarna härtill samt förutsättningarna för att komma detsamma så nära som möjligt.
Vi skola först se saken helt ideellt.
För att med en cirkelprocess omsätta
värme i arbete erfordras under givna
förutsättningar en viss värmemängd,
d. v. s. en viss bränslemängd pr
häst-krafttimma, utvecklad genom
cirkelprocessens genomförande ett visst antal
gånger pr timma. Antag att denna
bränslemängd vore proportionell mot
maskinens utvecklade effekt resp,
belastning, linjen Gi i fig. 1337. Man
kallar denna bränsleförbrukning för
den som erfordras för det indikerade arbetet. Men för att kunna genomföra
cirkelprocessen erfordras en maskin i vars cylinder det indikerade arbetet utvecklas. Ej
hela detta arbete kan utnyttjas, ty en del förbrukas för själva maskinens drivande,
nämligen för övervinnande av friktionsförlusterna i densamma. Sålunda åtgår av den
indikerade effekten Ni en viss del för detta ändamål och resten Ne blir den nyttiga effekt
vi kunna utnyttja. Denna för maskinens drivande erforderliga effekten Ni—Ne är
avsatt i fig. 1337 i samma skala som hästkraftskalan på den horisontala linjen. Denna
Fig. 1338. Effektens beroende av förbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
