Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
DET ELEKTRISKA LJUSET.
efter vad vi förut sett, ger ett riktigt begrepp om den från lampan utstrålade
ljusmängden, vilar denna normeringsmetod tydligen på en fullt vetenskaplig grund och lämpar
sig därför bättre för jämförelse av olika lampors ekonomi. Efter allt att döma komma
alla nya lampor, även de förutnämnda äldre typerna, att inom de närmaste åren av
fabrikanterna påstämplas det sfäriska medelvärdet.
Att en bestämning av den sfäriska medelljusstyrkan medelst den vanliga
fotometern måste bli mycket tidsödande är uppenbart. Med detta för ögonen framstår
omedelbart betydelsen av den s. k. kulfotometerns uppfinnande. Medelst denna efter
uppfinnaren benämnda Ulbrichts fotometer, som schematiskt finnes framställd å fig. 155,
kan det sfäriska medelvärdet direkt erhållas genom en enda inställning.
Av fig. 155 framgår, att provlampan A monteras inuti ett vanligen av plåt utfört
klotformat hölje med 1—2 meters diameter. Detta klot, som invändigt målas med
matt, vit färg, är vid den mot fotometerbänken vända sidan försett med ett fönster E,
i vilket en matterad glasskiva är insatt. Genom en särskild skärm D är det matterade
glaset skyddat för direkta strålar från provlampau A. I enlighet med de för diffus re-
Fig. 155. Ulbrichts kulfotometer.
flexion gällande lagarna måste ljusstyrkan hos detta fönster vara direkt proportionell
mot provlampans sfäriska medelljusstyrka. Fönstret E träffas endast av diffust ljus
från sfärens vitmålade inneryta, vilket å fig. 155 schematiskt åskådliggöres för tre
godtyckliga punkter av denna yta. Fotometreringen kan nu utföras på samma sätt, som förut
beksrivits, varvid det med diffust ljus strålande fönstret betraktas som den obekanta
ljuskällan och jämföres med normallampan B. Kulfotometerns konstant har förut bestämts
genom att en lampa med känd sfärisk medelljusstyrka insatts i kulan och fotometrerats.
Vi komma nu till begreppet ljusflöde och dess definition. Om belysningen över
en viss yta är en lux, måste varje kvadratmeter av denna yta träffas av en och samma
ljusmängd eller rättare uttryckt ljusflöde, vilken enhet benämnes lumen. Om vi
vidare tänka oss en ljuskälla, som i alla riktningar har en ljusstyrka av ett hefnerljus,
placerad inuti ett klotformigt hölje med en radie av en meter, så blir belysningen å detta
skal enligt vad vi förut sett en lux. Då nu ytan av en sfär med radien 1 meter är 4 n,
d. v. s. 12.56 kvadratmeter, följer enligt ovan angivna definition av ljusflödets enhet,
lumen, att ett normalljus utsänder ett ljusflöde av 4 x = 12.56 lumen. En lampa med
exempelvis en sfärisk medelljusstyrka av 20 Hlj. utstrålar således 4^-20 = 251.2
lumen. Inom elektrotekniken användes som bekant enheten en watt för att uppmäta
effekten, d. v. s. energien per sek. En lampas ekonomi eller ljusutbyte kan på grund
härav lämpligen anges i lumen/watt eller Hlj./watt, då ljusstyrkan i det senare fallet
angives i sfäriskt medelvärde. Lampans specifika effektbehov angives analogt härmed
i watt per hefnerljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
