Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
DET ELEKTRISKA LJUSET.
bringas över varandra utan kunde ställas jämsides (fig. 170). Huvudströmmen går genom
spolen S15 grenströmmen genom S2. Utrymmet medgiver ej närmare ingående på denna
intressanta lampkonstruktion.
I de differentiallampor, vilkas huvudtyper vi i det föregående lärt känna, avser
regleringsmekanismen både att höja och sänka kolet. Mest utpräglad framträder denna
dubbelrörelse uti Kriziklampan. Vid lampor med kopplad rörelse försiggår kolens
fram-matning periodvis. Ganska många nya lampor arbeta med matning endast åt ena hållet,
i det att kolen, i mån av förbränningen, skjutas fram eller få nedsjunka, vilket ju
emellertid sker även vid lampor med koppling, nämligen för den längre förflyttningen eller grövre
inställningen. Vid lampor av denna art förekommer, med undantag blott för ljusbågens
första bildande, intet lyftande av kolhållaren.
Ett enkelt exempel på en lampa av denna typ utgör den av Sellon konstruerade
shuntlampan. Det övre kolet är förenat med en kuggstång, som vid sitt nedsjunkande
sätter ett drivhjul i rörelse. Genom ett hjulverk meddelas denna rörelse till ett hastigt
roterande vinghjul, som på grund av luftfriktionen reglerar nedsjunkandet till en
passande, långsam rörelse. En fintrådig spole är inkopplad i en grenledning till själva ljusbågen.
I denna spole kan en vertikal järnkärna röra sig upp och ned, vilken med sin övre ände
är fäst vid en fjäder. Ju större spänningen blir i ljusbågen, desto kraftigare verkar spolen
till att neddraga järnkärnan. Men med järnkärnan är förenad ena armen av en liten
hävstång, vars andra arm spärrar vindfånget, till dess denna vid järnkärnans neddragning
slutligen släpper vindfånget fritt. Detta inträffar, då ljusbågens längd överskridit den
normala och därmed även spänningen stigit för högt. Kuggstången kan nu sjunka ned,
och därmed sjunker även spänningen uti ljusbågen; järnkärnan höjes ånyo ur spolen och
vindfånget hämmas av hävarmen. På detta sätt frigöres kuggstången med korta
mellantider och sjunker för varje gång en bråkdel av en millimeter, motsvarande kolens
förbränning.
Till båglampor med ensidig rörelse är även att räkna Siemens & Halskes s. k.
bandlampa (fig. 171), vilken erhållit detta namn, därför att den övre kolhållaren hänger
i ett kopparband, som dessutom för strömmen till kolet. Spolen, som utföres av fin tråd,
är kopplad i parallell med ljusbågen.
En lutande arm r, nedtill vridbar kring tapparna a, uppbär en trumma eller rulle b
och ett hjulverk samt vid sin övre ände ett järnankare c. Trumman kan rotera kring
axeln d och står genom ett kugghjul i utväxling med hjulverket. Kring densamma
ligger kopparbandet k, som vid avlindning sätter löpverket i rörelse. Ankaret c är rörligt
mot elektromagneten m och attraheras av denna. Den övre kolhållarens tyngd och
spolens attraktion sträva att vrida ramen nedåt och sålunda sänka kolet. Denna rörelse
motverkas av fjädern f. Då ramen höjes, ingriper en balans g till hjulverkets spärrande,
varemot om ramen vridit sig ett litet stycke hjulverket blir fritt, kopparbandet kan
avlindas och kolhållaren sänkas. Balansen g verkar som en hastighetsreglerande pendel.
Mekanismen reglerar på följande sätt. När strömmen påsläppes, intager ramen i
följd av spolens starka magnetisering sin lägsta ställning och kopparbanden avlindas
ända tills kolen beröra varandra. Då tar strömmen sin väg genom kolen, och spolen
förlorar nästan hela sin attraktionskraft. Fjädern f drager ramen uppåt, ljusbågen
bildas, och hjulverket hämmas. Men i samma mån som kolen förbrännas och bågen
för-länges, växer småningom spolens magnetiska kraft, och ramen kommer efter en stund
till ett slags jämviktsläge, som den bibehåller, så länge lampan brinner, och vid vilket
den minsta ytterligare nedvridning av ramen genast har till följd, att bandet avvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
