Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Blanka ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ELEKTRISKA LEDNINGAR OCH DISTRIBUTIONSSYSTEM.
Fig. 234. Ledningsuppläggning vid
häng-isolatorer.
spännas och injusteras 1—2 km. av linjen på en gång. Nedhängningen bestämmes genom
insiktning mellan två stolpar. Då den riktiga dragkraften eller nedhängningen injusterats,
fastnajas ledningstrådarna vid isolatorerna. För att ett säkert grepp om ledningen vid
uppspänningen skall erhållas utan att tråden skadas, användas särskilda trådklämmor
(se fig. 230), vilka borttagas, då tråden fastsatts vid isolatorn. När järnstolpar användas,
blir stolpresningen väsentligt olika den förut beskrivna och vi återkomma härtill
längre fram.
Järnstolparnas grunder eller fundament utföras i allmänhet av armerad betong,
som vid större typer gjutes på platsen. De kunna vid lättare konstruktioner
uttranspor-teras fullt färdiga från cementgjuteriet till arbetsplatsen, där de sedan nedgrävas. I
fundamentet finnas kraftiga bultar fastgjutna,
vilka passa till de på lämpligt sätt utformade
stolpfötterna. Sedan stolpen rests, fastskruvas
densamma omedelbart vid fundamentet. För att
underlätta uttransporten av järnstolparna utföras
dessa i allmänhet av hopnitade delar, vägande
högst 500 kg, som sedan hopskruvas vid
res-ningsplatsen på sådant sätt, att den färdiga
stolpen kommer att ligga på marken i linjens
riktning med stolpfoten på fundamentet. För att
stolpen vid resningen skall komma på sin riktiga
plats i förhållande till fundamentbultarna,
användas på olika sätt utformade kraftiga
gång-järnsanordningar (fig. 231), som under själva
resningen äro fastskruvade vid stolpskor och
grund-bultar. Om järnstolpen är relativt liten eller om
transportförhållandena äro särskilt gynnsamma
som vid ett linjebygge längs en järnväg etc.,
kan stolpen givetvis göras fullt färdig på
verkstaden och sedan uttransporteras.
För resningen av en större järnstolpe (se
fig. 232, som visar en dubbelstolpe för statens
västra stamlinje) användes en s. k. sax, bestående av två kraftiga spiror, vilka placeras
vid fundamentet med topparna hopskruvade och fotterna åtskilda. Saxen reses och
uppstagas, varefter den för resningen av själva järnstolpen använda kraftiga stållinan,
som fastlåsts vid saxens topp, i ena ändan fastgöres vid järnstolpen, och i den andra vid
en vanligen »fyrskuren» talja, bestående av två stycken tvåskiviga block. Härigenom
reduceras den erforderliga dragkraften till ungefär en fjärdedel. Den stålwire, som löper
i blockskivorna, kan nu spännas och inhalas antingen medelst en handvinda eller med
tillhjälp av en eller flera hästar, som tillkopplas taljan och köras fram i terrängen (se fig.
233, som visar resningen av en betongstolpe). Det senare sättet har visat sig vara
betydligt billigare och snabbare än det förra, särskilt då ett större antal stolpar skall resas.
Vid särskilt höga specialstolpar brukar man direkt uppbygga stolpen på sin plats å
fundamentet, varvid järn efter järn upphissas och fastskruvas.
När stolparna äro resta, vidtager isolatormonteringen och lindragningen, som i
huvudsak utföras enligt samma schema som förut beskrivits vid trästolplinjerna. Om
hängisola-torer användas, kan det lätt hända, att montören ej utan vidare når ledningarna från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
