Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Isolerade ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLERADE LEDNINGAR. KABELFÖRLÄGGNING.
243
meringen av galvaniserade ståltrådar, som spinnas tätt omkring desamma. Detta
armeringssätt användes vid sjökablar, gruvkablar etc.
För att en kabel ej skall taga skada av det genom strömmen alstrade värmet, får
den ej belastas mer än som angives av belastningstabeller, som genom ingående
undersökningar fastställts. Därvid förutsättes, att den tillåtna övertemperaturen för
kopparkärnan är 25° C. och att kablarna förläggas på normalt sätt i marken. Då flera kablar
läggas i samma grav eller då de uppläggas i luften, reduceras den tillåtna
belastnings-strömmen med 25 %. En enledarekabel på exempelvis 95 mm2 area och för 660 volt får,
om den förlägges ensam i. kabelgraven, belastas med maximalt 385 ampère. En
treledare-kabel, på samma sätt förlagd, får per fas maximalt belastas med 240, 225, 200 och 185
ampère vid kablar för maximalt 3 300, 11000, 22 000 och 33 000 volt resp.
Bland mera kända
utländska kabelfabriker kunna vi
nämna Siemens-Schuckert, A. E. G.,
Felten & Guilleaume, Henley m. fl.
I Sverige finnes endast en fabrik
för framställning av
starkströms-kablar, nämligen det redan förut
omnämnda Sievertska
kabelverket i Sundbyberg, Max Sieverts
Fabriks A.-B., vars kablar äro
fullt jämngoda med de bästa
utländska. Fabriken, som redan år
1888 började tillverka elektrisk
ledningsmateriel, utvidgades
successivt och har under de senaste
åren på allvar upptagit
fabrikationen av jordkablar, varigenom
vi glädjande nog blivit oberoende av utlandet med avseende på denna för
elektrotekniken så viktiga ledningstyp. Fabriken sysselsätter 300—500 man och utför kablar
för spänningar upp till 50 000 volt, vilka kunna,levereras i längder vägande ända upp
till 60 ton (se fig. 245).
Kabelförläggning-. En mängd olika metoder användas vid kablarnas förläggning
i marken. Det enklaste och billigaste sättet, som därför mest användes, är en direkt
förläggning av kablarna på frostfritt djup i s. k. kabelgravar, varvid kablarna inbäddas
i sand. Enligt andra förfaringssätt läggas de i U-formade rännor och omgjutas med asfalt
eller indragas i cementtrummor, som förut nedlagts på lagom djup. Även andra metoder
användas, men vi måste av utrymmesskäl inskränka oss till beskrivning av det i vårt
land mest använda direkta förläggningssättet. Vid all förläggning och montering av
elektriska kablar måste noga iakttagas, att kabeln så litet som möjligt böjes och att
krökningsradien ej understiger 8—10 gånger dess diameter. Kabelns temperatur får
vidare ej understiga + 5° C. vid utläggningen, då i annat fall riskeras att isoleringen
spricker och genomslag inträffar vid dess tagande i bruk. Om en kabel av en eller annan
orsak måste förläggas vid stark kyla, bör densamma på arbetsplatsen under längre tid
väl uppvärmas och utläggas på sin plats så hastigt, att den ej hinner avsvalna under
ovannämnda temperatur.
Fig. 245. Kabeltrumma med 60 tons sjökabel från Sieverts
kabelverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
