Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska mätinstrument, av M. Möller - Ampère- och voltmetrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
ELEKTRISKA MÄTINSTRUMENT.
Fig. 296. Voltmeter Weston.
erhålles genom densamma och ett minskat utslag. Detta kompenseras delvis genom att
samtidigt fjäderkraften minskar och sålunda även det motverkande momentet.
Förkopplas vridspolen med ett lämpligt motstånd av manganin, vars temperaturkoefficient
är mycket liten, kan man ernå, att motståndsändringen hos vridspolen och
manganin-motståndet tillsammans blir sådan, att de båda verkningarna just upphäva varandra.
En dylik kompensation verkar endast fullständigt i det fall, att instrumentet
användes som voltmeter utan vidare yttre förkopplingsmotstånd. Mera invecklade kopplingar,
som giva fullständig kompensation, även då instrumentet användes som voltmeter med
olika förkopplingsmotstånd
och som ampèremeter med
olika shuntar, förekomma i
Siemens & Halskes
precisionsinstrument.
Temperaturkorrektio
-nerna äro emellertid mycket
små, varför de flesta firmor
föredraga att ej onödigt
inveckla instrumenten med
någon fullständigare
temperaturkompensation.
För överbelastningar
äro vridspoleinstrumenten
ömtåliga på så sätt, att de
plana spiralfjädrarna, som
tillföra strömmen, till följd
av uppvärmningen lätt
ändra sin form och
fjäderkraft.
Noggrannheten hos
in
strumenten är stor. Sålunda överstiger felet vid visarinstrumenten för
precisions-mätningar ej 0.2 % -av fulla utslaget.
Känsligheten kan vid bandupphängning och spegelavläsning stegras upp till 1
skaldels utslag för en strömstyrka av 10 10 ampère.
Några olika utföranden visas i fig. 296—298.
Mjukjärnsinstrument. Mjuk järnsinstrumenten äro bland de först använda
tekniska visarinstrumenten. De grunda sig på inverkan av ett magnetiskt fält på en kärna
av mjukt järn. Urbilden för dessa instrument torde vara den av Blyth konstruerade
solenoidampèremetern, vilken till sin anordning nära överensstämmer med den senare
av Kohlrausch angivna, mera bekanta fjäderströmvågen, vars utförande i princip visas
i fig. 299.
Genomflytes spolen av en ström, attraheras den mjuka järnkärnan med en kraft,
som är proportionell mot strömstyrkans kvadrat, om järnet är långt ifrån magnetisk
mättning. Attraktionen motverkas av fjäder kraften, som växer proportionellt mot
längdförändringen hos fjädern. Utslagen ökas således med kvadraten på strömstyrkan, varför
instrumentets skala ej blir likformig utan, som man säger, kvadratisk, varigenom små
strömstyrkor bliva svåra att avläsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
