Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Ställverksapparater - Överspännings- och överströmsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
ELEKTRISKA KRAFTSTATIONER.
med deras yttre kant inlagda porslinsringar. Utrymmet mellan plattorna utfylles med
blysuperoxid, som är en god ledare för elektrisk ström. Då dylik genomgår stapeln,
överföres emellertid det närmast metallplattorna liggande superoxidlagret till en oxid
av lägre grad, vilken är oledande ocb alltså bildar en isolerande hinna å
metallplattorna. Denna hinna förhåller sig på samma sätt som oxidhinnan i den förut omtalade
elektrolytiska åskledaren med undantag därav, att den, en gång bildad, ej behöver
någon »laddning» för att underhållas. På grund av kapacitetsströmmen måste även detta
överspänningsskydd seriekopplas med ett gnistgap.
I frågan om vilken åskledaretyp som kan anses giva den bästa skyddsverkan gå
meningarna bland fackmännen starkt isär. En del hålla före, att man bör så mycket som
möjligt, helst alldeles, undvika de egentliga åskledarna. Några fullt tillförlitliga och
drift-säkra apparater äro de ej. Det bästa och tillförlitligaste överspänningsskyddet utgöres
helt säkert av en kraftig isolering av anläggningens olika delar.
Bland överströmmar, d. v. s. onormalt höga strömstyrkor, torde de, som förorsakas
av kortslutningar, vara de mest beaktansvärda. Som i kapitlet om strömbrytare
fram-hålles kunna dessa kortslutningsströmmar, speciellt vid ångturbindrivna kraftverk,
antaga särdeles höga värden och medföra stor fara för anläggningens olika delar på grund
av den med dem förbundna värmeutvecklingen, men i all synnerhet med anledning av
de i samband med kortslutningens första strömstöt uppträdande elektrodynamiska
på-känningarna inom de delar av anläggningen, som beröras av kortslutningen. Dessa
på-känningar kunna medföra isolatorers sönderbrytande, deformering av samlingsskenor
och andra ledningar, så att de bringas i kontakt sinsemellan eller med andra delar, uppriv
-ning av lindningarna å generatorer och transformatorer etc.
För att mildra kortslutningsströmstöten och underlätta de automatiska
strömbrytarnas arbete vid kortslutningens urkoppling betjänar man sig av induktiva motstånd,
s. k. dämp- eller reaktansspolar, i princip utförda på samma sätt som de för
överspänningsskydd använda, induktiva dämpspolarna. De få dock i allmänhet ansenligare
dimensioner än dessa, enär de ju äro avsedda att verka dämpande vid den i jämförelse med
överspänningsurladdningarnas höga periodtal mycket låga maskinfrekvensen. Inkopplar
man t. ex. i en utgående matareledning en dylik dämpspole, så konstruerad, att den vid
normal ström förorsakar ett spänningsfall utgörande 5 % av fasspänningen, kan vid
inträffande kortslutning i ledningen strömrusningen uppgå till högst 20 gånger den
normala strömmen, oavsett huru stor anläggningens generatorkapacitet är. (Detta gäller
dock ej för kortslutningens allra första moment, då under vissa förutsättningar
strömstöten kan uppgå ända till dubbla det nämnda värdet, d. v. s. 40 gånger normal ström,
ett fenomen på vars förklaring vi emellertid ej här kunna ingå.) Dessa dämpspolar
innehålla i regel ej någon järnkärna, och följaktligen ökas det av dem förorsakade
spänningsfallet i samma mån som strömstyrkan. Då strömstyrkan i det anförda exemplet nått
ovannämnda värde, 20 gånger den normala strömmen, förtäres alltså hela fasspänningen
av dämpspolen, och någon vidare strömökning kan därför ej komma till stånd. Under det
att åstadkommandet av ett spänningsfall medelst ett ohmskt motstånd, där ström och
spänning ligga i fas med varandra, alltid är förbundet med en effektförlust motsvarande
produkten av strömstyrka och spänningsfall, varför dylika motstånd äro obrukbara
för ifrågavarande ändamål, är effektförlusten särdeles ringa i de induktiva motstånden,
där spänningsfall och ström ligga närmare 90° ur fas med varandra. Effektförlusten inom
ett elektriskt system utgör ju produkten av strömstyrkan, spänningsfallet och cosinus
för fasvinkeln dem emellan, och då cosinus för vinklar i närheten av 90° uttryckes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
