Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Ställverksapparater - Elektriska regulatorer, spec. automatiska spänningsregulatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
ELEKTRISKA KRAFTSTATIONER.
de båda anslagsspetsarna C och E. Klackens höjdläge bestämmes av spänningsvärdet.
Om detta är det riktiga, intager balansarmen sitt medelläge, och vid vaggarmens
svängningar träffa spetsarna ej någon av hakarnas K och K’ anslagsklackar, utan dessa
röra sig därvid fritt på ömse sidor om spetsarna. Om spänningen sjunker under den
normala, minskas repulsionskraften mellan spolarna, så att spolen B mot verkan av
fjädern R dragés närmare spolen F. Härvid höjes vågarmens andra ända, så att
an-slagsspetsen E vid vaggarmens svängningar åt vänster träffar spärrhaken K.
Därigenom frigöres ingreppshaken I, som alltså dragés ned mot regleringshjulet med den
följd, att detta försättes i stegvis vridning åt vänster, varigenom urkoppling av motstånd
i regleringsreostaten med därav föranledd spänningshöjning äger rum. Så snart det
riktiga spänningsvärdet uppnås, inställer sig balansarmen åter i sitt medelläge, varvid
ingreppshaken / av sin spärrhake, som då ej längre träffas av spetsen E, hindras falla
ned mot hjulet. Vid för hög generatorspänning bliver det åter klacken K’, som träffas
av spetsen C, och regleringshjulet försättes i rörelse åt motsatt håll.
På grund av självinduktionens försenande inverkan uppnår vid reglering
generatorspänningen ej genast det värde, som svarar mot det inställda läget av
magnet-reostatens kontaktarm. Vore ingen kompensationsanordning vidtagen, skulle därför
regulatorn arbeta förbi det kontaktarmsläge, som svarar mot den riktiga spänningen, så att
strax efteråt en återreglering måste inträda. För att förhindra dylika pendlingar vid
regleringen är Thuryregulatorn utrustad med en sinnrik och ändamålsenlig
dämpningsanord-ning, som för ernående av full förståelse av regulatorns verkningsätt bör beskrivas.
På regleraxeln är ett litet kuggdrev fastkilat, som samarbetar med kuggsegmentet
M. Detta är försett med en horisontell arm, som vid segmentets rörelse vrider sig
omkring en å stativet fästad tapp. Mellan bortre änden av denna arm och spetsen av
bladfjädern O, som även tjänstgör såsom fäste för spiralfjädern R, är en oljekatarakt införd.
Denna består av en med olja fylld cylinder N, i vilken en kolv rör sig, vars stång är
fästad vid bladfjäderns ända. Kolven är genomborrad med ett fint hål av reglerbar
genomsläppsarea, genom vilket vid kolvens rörelse olja pressas från dess ena till dess
andra sida. Vid hastigare rörelser av kuggsegmentets arm verkar därför katarakten
i första ögonblicket som ett fast förband till bladfjädern, vilken alltså följer armens
rörelse och först så småningom på grund av sin fjäderkraft återgår till sitt normala läge.
För att klargöra denna kompensationsanordnings verkningssätt antaga vi, att
gene-ratorspänningen sjunkit under den normala. På grund av den minskade
repulsionskraften närmar sig då spolen B till spolen F, vilket, såsom förut skildrats, har till följd,
att regleringshjulet H och kuggdrevet sättas i gång med vänstervridande rörelse för
spänningshöjning. Yttre änden av kuggsegmentets arm höjes härvid, och genom
ka-taraktens inverkan lyftes i första ögonblicket bladfjädern O, varvid fjädern R spännes,
så att spolen B återföres till sitt medelläge, varigenom en fortsatt reglering för
ögonblicket förhindras. På grund av kataraktens eftergivande verkan återgår dock den
något uppåtböjda bladfjädern O till sitt normala läge, och har den utförda regleringen
ej varit tillfyllest för ernående av den riktiga spänningen, upprepas samma spel ånyo.
Inträffar en sänkning av generatorspänningen, verkar apparaten på liknande sätt, fast
i motsatt riktning. Kompensationsanordningen har alltså på spolen B ett i förhållande
till spänningsförändringens inverkan motsatt inflytande, kvarstående under så lång
tid, som kräves för att generatorspänningen skall hinna antaga det mot läget av
reo-statens förflyttade kontaktarm svarande värdet. Genom denna anordning förhindras
alltså uppkomsten av de förut omtalade pendlingarna vid regleringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
