Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Olika anordningar av ställverk, kopplingsschemata, synkronisering etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
ELEKTRISKA KRAFTSTATIONER.
måste då inrymmas i en särskild lokal eller byggnad, som ofta nog får större dimensioner
än själva maskinsalen. Strömbrytarna utföras i allmänhet med elektrisk
fjärrmanövre-ring. Manövern och kontrollen förläggas till ett särskilt rum, det s. k. kontroll- eller
manöverrummet, där manöverströmbrytare, instrument och regleringsapparater etc.
placeras å tavlor, pulpeter eller pelare. Mellan kontrollrummet och det egentliga
ställverket upplägges ett system av klenare ledningar eller mångtrådiga kablar, de s. k.
kontroll- och manöverledningarna, vilka förbinda instrumenten med deras tillhörande
ström-eller spänningstransformatorer samt manöverbrytarna med oljeströmbrytarnas
till-och frånslagningsspolar. Ordergivningen mellan kontrollrummet samt maskinsalen och
övriga avdelningar inom anläggningen sker i allmänhet förmedelst telefon eller
maskintelegraf. Till kontrollrummens och ställverkens anordning i övrigt skola vi återkomma
i det följande vid beskrivning
av diverse kraftanläggningar.
Ställverket måste så
disponeras, att de uppställda
fordringarna på
kopplingsmöjlighe-ter, driftsäkerhet och reserv på
enklast möjliga sätt
tillfredsställas. Självfallet bliva dessa
fordringar avsevärt strängare
vid de stora kraftverken med
många generatorer av stor effekt
och stort antal utgående
ledningar än vid de mindre
anläggningarna. Vid ställverkets
planering har man att först och
främst bestämma sig för
sam-lingsskenesystemens antal och
anordning, som i stort sett är grundläggande och avgörande för ställverkets
anordning i övrigt. För att schematiskt framställa det huvudsakliga i
kopplingsanord-ningarna uppgör man ett förenklat kopplingsschema eller principdiagram, som
endast återgiver samlingsskenorna, generatorerna eller transformatorerna, de utgående
ledningarna samt i övrigt de apparater, varav kopplingsmöjligheterna äro beroende.
För överskådlighetens skull framställes i dessa förenklade diagram varje ledning eller
samlingsskenesystem genom blott en linje, som i verkligheten motsvaras av tvenne
ledningar vid likströmsanläggningar, nämligen en för varje pol, och trenne ledningar
vid trefasanläggningar, en för varje fas o. s. v. Generatorer, utgående ledningar etc.
återgivas å diagrammet endast till så stort antal, som anses behövligt för klarläggande
av kopplingsprincipen. Vi skola här nedan i korthet beskriva och kritisera några av de
vanligaste principdiagrammen, som ligga till grund för ställverkens utförande.
Fig. 401 visar ett typiskt kopplingsdiagram för ett lågspänningsverk, d. v. s. en sådan
elektrisk anläggning, som alstrar och utsänder energien med den låga
förbrukningsspän-ning, som användes för belysning och allmän motordrift, speciellt alltså
likströmsstationer. Här finnes endast ett samlingsskenesystem, till vilket samtliga generatorer och
ackumulatorbatterier, där sådana förekomma, anslutas. De utgående ledningarnas
antal är vanligtvis så stort, att deras fördelning utefter samlingsskenorna skulle bliva
både skrymmande och oekonomisk, varför samlingsskenorna framdragas till för
utta
Fig. 400. Ställverk för mindre trefasanläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
