Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Beskrivning av några elektricitetsverk - Stockholms Elektricitetsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESKRIVNING AV NÄGRA ELEKTRICITETSVERK. STOCKHOLMS ELEKTRICITETSVERK. 403
För upptransport från Värtahamnen och lagring av de erforderliga kolen finnes en
transportanläggning och kolgård av ansenliga dimensioner. Lossning av kolångarna
utföres med på kaj spåren uppställda elektriska portalkranar, vilkas gripskopor tömma
kolen i å kranarna anordnade, stora kolbehållare. Från dessa tappas kolen till
hängvag-narna av en kontinuerlig linbana, som leder till kolgården, på vars båda sidor den
framgår, såsom synes av fig. 430. Linbanevagnarna avstjälpa automatiskt sitt innehåll på
önskad plats i kolgården. Denna, som delvis är överbyggd med tak, kan rymma c: a
70 000 ton kol. En på spår i kolgårdens mitt löpande elektrisk kran upphämtar med
sin gripskopa det för förbrukning avsedda kolet till en med kranen sammankopplad
transportvagn. Då denna blivit fylld, föres den av kranen till i kolgårdens botten
anordnade trattar, i vilka den tömmer sitt innehåll. Sedan kolen passerat genom en under
kolgården uppställd krossningsanläggning, avlämnas de till de förut omnämnda, till
ångpannehusets kolbehållare förande, lutande transportbanden.
Understationerna. Bland understationerna är Tulestationen den största. Den
är förlagd i stadsdelen Norrmalm vid Tulegatan, därav namnet, och från densamma
levereras likströmsenergi av 2x220 volts spänning till ljus- och kraftnätet och av c:a
600 volts spänning till spårvägsnätet. Tulestationen är förbunden med Värtaverket
genom 8 st. 6 000 volts trefaskablar, inom vilka varje fasledning har en sektionsarea av
95 kvmm. Fig. 431 och 432 utgöra en sektion och en plan av ifrågavarande station,
som består av tvenne utmed varandra förlagda byggnader, av vilka den ena innehåller
maskinuppsättningen, under det att den andra inrymmer ackumulatorbatterierna. I
maskinsalen, från vilken fig. 433 visar en fotografisk vy, äro uppställda 10 st. roterande
omformare eller motorgeneratorer, vardera bestående av en trefas induktionsmotor för
6 000 volts spänning, drivande en likströmsgenerator av 1 000 kW effekt vid en
spänning, reglerbar mellan 440 och 600 volt. Samtliga maskiner kunna alltså användas
för drift å vilketdera som helst av de båda näten. Motorernas rotor är faslindad och
försedd med inbyggt startningsmotstånd. Igångsättningen är särdeles enkel och
tillgår så, att, sedan statorn genom maskinens oljeströmbrytare blivit inkopplad till
6 000 volts samlingsskenorna, rotorns startningsmotstånd stegvis urkopplas genom
kring-vridning av den på lagerbocken fästade manöverratten. Allteftersom motståndet
minskas, ökar maskinen sin hastighet, som då motståndet är fullt urkopplat uppgår till
i det allra närmaste 250 varv per minut, vilket är det synkrona varvtalet. Vid
belastning inträder ju en s. k. eftersläpning, så att hastigheten vid fullbelastning är c:a 245
varv per minut. Dessa maskiner omforma alltså den från Värtaverket mottagna
trefasenergien till likströmsenergi. Förutom dem finnas i maskinsalen tvenne mindre
maskinaggregat, nämligen utjämningsmaskinen för 2 X 220 volts anläggningen och
tillsatsmaskinen för spårvägsbatteriets laddning. Längs maskinsalens mot
ackumulatorhuset vettande långvägg är likströmsinstrumenttavlan placerad. Utmed de båda
kortväggarna äro fördelningstavlor för de utgående matarekablarna till spårvägsnätet
uppställda. Den ena av dessa är ej synlig å fig. 432, enär golvet redan framför denna tavla
är framställt bortskuret för att visa anordningarna i källarvåningen.
6 000 volts ställverket är, såsom av fig. 431 framgår, förlagt till maskinrumskällaren
omkring maskinfundamentens kraftiga, längsgående betongmurar. Trefaskablarna från
Värtaverket, som genom hål i grundmuren inkomma till den yttre källargången, avslutas
här med kabelmuffar i skåp, som även innehålla spänningstransformatorer. Alla 6 000
volts ledningar och apparater äro vid understationerna liksom vid Värtaverket inrymda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
