- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
463

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Beskrivning av några elektricitetsverk - Elektriska kraftstationer vid Niagarafallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BESKRIVNING AV NÅGRA ELEKTRICITETSVERK. KRAFTSTATIONER VID NIAGARA. 463

fallens skönhetsvärde därigenom blir
lidande, har mellan de båda staterna
överenskommelse träffats angående de största
vattenmängder, som tills vidare få av dem
uttagas för kraftändamål.

Av ön Goat Island delas Niagarafallet
såsom av fig. 494 synes i tvenne delar.
Utför det bredare av fallen, som på grund av
sin form benämnes Hästskofallet, passerar
huvudmassan av flodens vatten; endast c:a
5 % av vattenmängden går över det
Amerikanska fallet. Såsom en egendomlighet
kan påpekas, att Hästskofallet är statt på
en ganska rask vandring bakåt, beroende
på den av de kraftiga vattenvirvlarna vid
fallets fot förorsakade avnötningen och
undermineringen i de relativt lösa
berglagren. För närvarande drager sig mitten av
Hästskofallet tillbaka c:a 1.5 m. per år.
Kommer denna tillbakagång att fortskrida
i samma tempo, torde det Amerikanska
fallet bliva helt torrlagt inom några få
århundraden.

Utnyttjandet av Niagaraf allen för
kraftutvinning i större skala börjades så
tidigt som år 1853. Den första elektriska
kraftstationen byggdes år 1877 och har haft
ett flertal efterföljare å såväl den
amerikanska som den kanadensiska sidan. Vid
de första kraftverkens anläggande hade
vattenbyggnads- och turbintekniken ännu
ej kommit så långt i sin utveckling, att
man kunde utnyttja hela den till buds
stående fallhöjden. Fig. 495 visar en för dessa
äldre anläggningar ganska typisk
anordning. Ett stycke ovanför huvudfallet
avleddes drivvattnet till kraftverket genom
en öppen kanal, från vilken det medelst
kraftiga järntuber nedfördes till turbinerna,
som voro uppställda vid nedre delen av ett
under maskinsalen utsprängt, längsgående
schakt av ansenligt djup. Turbinerna
avlämnade vattnet till schaktets botten,
varifrån det genom en likaledes i berget
utsprängd tunnel med avsevärd fallförlust
återbördades till floden. De i maskinsalen
uppställda generatorerna voro förbundna

Fig. 495. Typisk anordning av äldre kraftverk vid^Niagarafallei

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free