Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk drift inom skilda industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
från ringramen och vars rörelse utväxlas med hjälp av en draglina till motorn. Ett
excen-tersystem, varöver ett i förbindelse med borstbryggan anordnat stålband spännes,
åstadkommer den erforderliga variationen av hastigheten, varvid särskilt den ömtåliga
igångsättningen regleras så att minsta möjliga risk för trådbrott uppstår. Genom regleringen
kan medelhastigheten under processen och härmed utbytet därjämte höjas 10—15 %,
samtidigt som produktens kvalitet väsentligt förbättras.
De första anläggningarna enligt detta system i början av 1900-talet visade så goda
resultat, att efter Brown & Boveri ett flertal firmor upptogo denna idé, med de
modifikationer, som betingades av patentförhållandena. För närvarande byggas dylika
anläggningar av så gott som alla större europeiska firmor. Vid nyare spinnerier anordnas
motorernas ventilation med hjälp av särskilda luftkanaler, varvid luften dels genom
tryck av härför uppställda ventilatorer, dels genom motorernas egen fläktverkan föres
genom de mot spinnsalen helt kapslade
maskinerna, allt i ändamål att fullständigt förebygga
eldfara genom spinneridammet. Den allmänna
anordningen av dylika anläggningar framgår
av fig. 521.
Efter spinningen följa vissa
fulländnings-arbeten, likaledes drivna elektriskt. Hit hör
rullningen, eller upplindning på korsrulle eller
bobin av en eller flera trådar, som utföres å en
s. k. korsspolmaskin eller bobinrullmaskin,
vidare tvinningen, utförd å tvinnmaskin, vanligen
byggd efter samma princip som
ringspinnmaskinen och med ett kraftbehov av 8—10 hkr,
samt hasplingen eller upplindning i härvor av
garn, som ej är avsett att direkt vävas och som
äger rum å en härför anordnad haspel, vanligen
med mycket ringa kraftbehov.
I ull- och kamgamsspinnerier äro de elek-
tromekaniska anordningarna i stort sett överensstämmande med bomullsspinnerierna.
Vid ullspinnerier, där okammad fetull, repad lump eller båda i blandning spinnes, har
råmaterialet först att genomgå rensning och uppluckring, kardas och förspinnes
därefter, för att slutligen finspinnas, vanligen i selfaktorer av liknande konstruktion som
användes vid bomullsspinnerier. Härvid användes på grund av den ojämna
belastningen vanligen gruppdrift. Vid kamgarnsspinnerier äro arbetsmetoderna något mer
fulländade men överensstämma principiellt med föregående.
Driftsförhållandena i väverier kännetecknas av en långt driven uppdelning å smärre
arbetsmaskiner med ringa kraftförbrukning (0.2 till 2 hkr). Vid användning av
trans-missionsdrift uppstå därför komplicerade transmissionsnät med stora tomgångsförluster.
Enkeldrift erbjuder därför redan ur denna synpunkt beaktansvärda fördelar.
Transmission sdriften medför därjämte risk för arbetsproduktens förorening av oljestänk, vilket
vid denna fabrikation givetvis är en nackdel av största betydelse.
Liksom vid spinnerier användes vid väverier som regel uteslutande växelström.
Motorerna äro för de flesta behov kortslutna och helkapslade.
Förberedningsarbetena vid vävning utgöras av varpning, limning eller klistring och
bomning. Varpningen består däri, att ett större antal trådar G350—500) uppvecklas
Fig. 522. Enfaskommutatormotor med
borst-för sk jutningsau ordning för drift av
ringspinnmaskin. (Asea.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
