Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Användning av den elektriska strömmens värmeverkningar, av A. D. Widström - Elektriskt värme i industri och yrken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKT VÄRME I INDUSTRI OCH YRKEN. MOTSTÅNDSSVETSNING. 595
bågssvetsningen åter är nära besläktad med den s. k. autogena svetsningen med
knallgas- (eller på senare tid acetylen-syrgas-)låga, där de stycken, som skola förenas,
smältas och flyta tillsammans i fogen eventuellt under tillförande av ytterligare smält
material av samma beskaffenhet.
Motståndssvetsniug. Den mest använda metoden för motstå ndssv. etsning är den,
som år 1880 uppfanns av Elihu Thomson. Enligt denna tryckas de metallstycken, som
skola sammanfogas, mot varandra, samtidigt som en stark ström ledes från det ena till
det andra genom beröringspunkten. Denna erbjuder ett mycket större motstånd än den
solida metallen, och då värmeutvecklingen är proportionell mot motståndets storlek,
uppträder den högsta temperaturen just på det ställe, som avses. Om strömmen är
tillräckligt stark, smälter metallen delvis, och under det tryck, varmed fogen sammanpressas,
tvingas metallytorna in i varandra, så att en sammansvetsning uppstår. Genom att
variera strömmens storlek och den tid, under vilken den får verka, kan man ernå, att
uppvärmningen blir mer eller mindre lokal, d. v. s. utbreder sig på större eller mindre avstånd på
ömse sidor om svetsstället, och sålunda avpassa dessa förhållanden efter egenskaperna
hos de metaller, som skola förenas.
För svetsningen användas vanligen särskilt konstruerade svetsmaskiner, i vilka
operationen utföres mer eller mindre automatiskt. Då strömstyrkan i regel är stor, i vissa
fall uppgående till flera 10 000 tals ampère, men den erforderliga spänningen liten, 1/2
till 7 volt, är det fördelaktigast att använda växelström, som från relativt hög spänning
och liten strömstyrka transformeras till för arbetet lämpliga värden. För att erhålla så
korta ledningar som möjligt för den stora strömmen är denna transformator vanligen
inbyggd i svetsningsmaskinen. Denna är dessutom försedd med erforderliga klämstycken
för att hålla arbetsstyckena i riktigt läge och pressa dem mot varandra i
svetsningsögon-blicket. I de flesta fall tjänstgöra dessa klämmor samtidigt som elektroder, d. v. s. som
till-ledningar för strömmen. Till- och frånslagning av strömmen sker i regel på
transformatorns primärsida, reglering av strömstyrkan åstadkommes genom att medelst
omkopp-lingsanordningar ändra transformatorns omsättningsförhållande.
Tvenne stav- eller rörformiga arbetsstycken sammanfogas medelst s. k.
ändsvets-ning (se fig. 628). Thomsons första svetsningsmaskin var avsedd för detta slag av arbete.
Härvid är klämbackarnas* anordning
och anbringande av stor betydelse. De
måste hava tillräckligt stor massa och
göra god kontakt med arbetsstycket,
så att såväl deras eget inre motstånd
som övergångsmotståndet är
obetydligt, emedan eljest här en
förlustbringande uppvärmning uppstår. Det är
ävenledes av vikt, att de fasthålla arbetsstyckena på lagom avstånd från svetsstället. De
minsta svårigheterna uppträda vid hopsvetsning av järn och mjukt stål av samma
sek-tionsarea. Vid mindre differenser hjälper man sig med att låta den grövre sektionen
sticka fram något mera ur klämstycket, från svetsen räknat. Härigenom ökas den
alstrade värmemängden något, vilket är behövligt, för att temperaturen skall bli ungefär
lika hos de båda arbetsstyckena. Om skillnaden i sektionsarea är avsevärd, måste genom
föregående bearbetning det grövre stycket givas samma tvärsnitt som det klenare på en
längd av 5 a 10 mm. från svetsstället räknat. Så t. ex. brukar man för att spara mate-
Fig. 628. Ändsvetsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
